En blick i hallspegeln innan jag går hemifrån. Håret är färgat brunt. Ja, jag har till och med klippt lugg. I London köpte jag en beige kjol på American Apparel, man skulle ha den högt sittande i midjan. Den kjolen har jag på mig, och så en svart långärmad topp och kängor.
Jag drar på mig den svarta kappan och pälsmössan och småspringer till bussen.
Skolkorridorerna är fulla av ungdomar som står i grupper och pratar, skrattar och skrålar. På vägen upp för trappan träffar jag någon jag känner lite halvt, säger hej-hur-mår-du-vad-bra-jo-jag-mår-bra och fortsätter småspringande upp för trappan. Mitt hjärta bultar något när jag passerar bordet där åtskilliga nior sitter. De hånler, spottar på golvet och skrattar högt. Jag kommer runt hörnet och försvinner in med huvudet i skåpet, får tag på matteböckerna. Vet att jag måste gå förbi fler snusande, storväxta killar och hårt sminkade tjejer innan jag kommer till lektionen.
Vet vad de tycker om mina kläder.
Jag grabbar tag i min kompis arm och tillsammans går vi längs korridorerna och slinker in genom klassrumsdörren strax innan den ska stängas.
Någon gång i början av åttan tröttnade jag på stuprörsjeans, tighta urringade linnen och massproducerade koftor från Gina Tricot där de guldiga knapparna föll av efter en tvätt.
Men jag var nyss fyllda tretton och livrädd för femtonåringars knivhuggande blickar och piskande kommentarer.
Det är rast och jag går genom en korridor men stannar upp när jag hör mitt namn ropas. Två killar i nian sitter på en bänk och glor på mig. Jag vet inte hur de kan mitt namn. De har moppehjälmarna sittandes fånigt på huvudet och dricker Red Bull. ?Du, är du gravid eller?? säger den ena. Båda skrattar högt. ?Nej, hurså?? frågar jag, ser ner på min mage och ser den beiga kjolen. ?Varför har du kjolen så högt uppe då?? den ena pekar menande mot min mage och jag tappar helt orden. ?För att jag tycker att det är fint? säger jag sedan, vänder mig om och går därifrån. Jag hör skratt bakom mig.
Hösten 2007 och våren 2008 blev ett år av provocerande. Jag klippte t-shirts magkorta, målade läpparna röda och ploppade ut glasen på solglasögon. Jag klippte håret kort och var den första i skolan att ha hög midja på kjolar och byxor. Jag började njuta av att inte se ut som andra. Jag blev kallad tant. Jag blev kallad konstig. Jag blev kallad ful. Tjejer sa att jag lekte något jag inte var, men jag visste att det var precis tvärt om. När jag såg de översminkade tjejerna som tidigare hade skrattat åt mina kläder, komma till skolan med kjolar högt sittande i midjan något år senare skrattade jag inombords. Jag hade vunnit.
Högstadiet är en plats av rubbade ideal och fördomar. I de trånga korridorerna finns det inte utrymme för personligheter, bara skal. Det fanns bara ett sätt man ska vara på och just det har alltid skrämt mig.
Snälla, om ni går på högstadiet – låt ingen trampa på er.
ååh, va fint skrivet.
jag känner mej lite som i ditt läge.. i vår skola har vi direkt inget ”hur man ska se ut” , men ändå vågar jag inte bära allt jag vill. men jag har bestämt mej, i år ska jag våga allt.
så bra inlägg flora! och du skriver bäst
väldigt väldigt sant
Grymt skrivet! Det finns inte så mycket att göra här i grebbestadområdet men kreativ blir man iallefall
fint skrivet, jag älskar att du delar med dig av allt, jag verkligen älskar det. Din blogg är underbar, som att läsa en riktigt bra bok som du aldrig kan lägga undan. förresten, du passar jätte bra i mörkt hår!
Himla fin text, sluta aldrig vara du.
Precis som jag känner. Jag går på högstadiet och vågar inte riktigt klä mig så som jag vill. Jag vill ha dr martens och skinnjacka, linnen där man kan skymta bh:n lite (men då blir man kallad slampa). ja du fattar, lite mer åt modehållet än åt fjortishållet. Haha, det är bara att glömma det. Grejen är att mina kompisar också klär sig lite fjortisaktikt (sorry…). Jag bara väntar på gymnasiet!
din blogg är verkligen jätte fin Flora! Det är den bästa jag vet!!!
och DU verkar vara en jätte fin och sann människa!
texten där du berättade om när du gick på högstadiet den var grymt bra,
känner igen mig så mycket i texten, går på högstadiet nu, och håller med dig i allt det du skriver!
Flora du gör mig starkare och får mig att våga mer! för när jag läser dina fina texter, inser jag viktiga saker som gör att jag börjar fundera och våga mer.
du verkar verkligen vara en sån jätte jätte fin människa Flora! Och menar allt jag säger till 100%
är så glad att jag hittade hit, till din blogg!
lova mig att du aldrig lägger ner din blogg!
Hej Flora. I read your awesome text via google translator, so it wasn’t a very good translation, but I only speak german. I can understand what you mean. I love your blog and your gorgeous pictures and of course your style and look. I wish I speak swedish to understand your texts all times. With Love.
Du anar inte hur mycket jag kan identifiera mig med den här texten. I sjuan var jag den som slutade använda mina KSSS-byxor och istället hade en högmidjad kjol, nyklippt lugg och en stor knut mitt på huvudet. Jag fick många blickar och viskningar bakom ryggen, men även så himla mycket fina ord eftersom jag då var som aktivast med min gamla blogg. Jag tror att anledningen till att jag faktiskt vågade stå ut och vara mig själv helt ut delvis berodde på bland annat dig, och alla andra bloggar som jag följde under den tiden. Alla vi bloggare, som var lika men ändå väldigt olika, som gav varandra inspiration och uppmuntrande kommentarer. Om jag ser tillbaka på det nu inser jag hur bra jag hade det som faktiskt hade alla er, även om det bara innebar några fina ord på devote.se.
Oj, nu känner jag att jag skriver en bok här i ditt kommentarsfält, men det jag främst ville säga är att du är så himla bra!
herregud vad fint skrivet! din blogg är helt fantastisk.
wow vilket bra inlägg, jag vet själv hur det känns när man ”vinner” inombords, härlig känsla alltså! Synd bara att jag precis gick ut högstadiet, skulle ha velat läsa den här texten för två, tre år sedan. Men meningen i texten är tänkbar hela livet, att helt enkelt våga lita på sig själv och skita i andra! Din blogg är en av de bästa jag läst, vilket jag kommer fotsätta göra tills du slutar (förhoppningsvis aldrig hihi) Kram
Forandring fryder, og det var knallfint!
Bra text, så klokt skrivet och väldigt, väldigt sant… Känner igen mig till punkt å pricka!
?h, fortsätt skriv och blogga! ?lskar din blogg ska du veta.
?h så snyggt!
jag hade sån tur att hamna på en skola utan sånt, det var en tjej som hånade alla andra, men alla högg tillbaka, det var sånt jag lärde mig på min skola. så jag tycker du var modig som vågade vara dig själv även om det var jobbigt ibland. och jag håller med, man ska våga vara sig själv.
S? J?VLA R?TT FLORA!!!!!!!!!
”Tjejer sa att jag lekte något jag inte var, men jag visste att det var precis tvärt om.”
S? J?KLA SANT!
Flora du är så jävla duktig på att skriva. Mer mer texter!!!
det är ju dom som är förlorarna, egentligen.
brabrabra sagt!
Jag älskar dig.
du är så himla bra ska du veta! sån himla fin människa verkar du vara. åh. om jag bott i stockholm hade jag vart kompis med dig vare sig du ville elle rinte.
tack för att du skrev detta! passar på något sätt precis in på mig.
?H! Du är bara så bra flora!
jag är glad att jag har läst detta. O det passar Ju ännu bättre att jag nu skall börja i 7:an. Skall tänka på det du skriver…
Du är helt klart B?ST FLORA!:D
Du är galet bra på att skriva, och det är precis sådär ddet är! har kännt många gånger att man måste passa in och vara på ”ett visst sätt”
kram på diig!
tack flora! detta gjorde min dag
puss
Nej herregud vad fint skrivet! Jag hade aldrig i livet klarat av att vara sådan själv, som du är. Hade brutit ihop första dagen. Sjukt modigt. Och du är jättejättefin i brunt hår btw. ?lskar din blogg!
asbra inlägg! känner VERKLIGEN igen mig!
det skulle lika väl kunna vart jag som skrev denna texten. eller iallfall varit du. för som jag har blivit trakasserad pga min högt sittande kjol i 8:an. jisses. den perioden är något jag vill stänga inne i en burk och skicka upp i rymden. jag är så tacksam att den tiden är över nu, och att folk för en gång skull inte bryr sig om vad man har på sig, iallafall de flesta. du är grym på att skriva gullet, verkligen. tummen upp för dig, och tummen upp för OSS som vågade stå för den vi var (men även är idag). loves <3
fortsätt med ditt tankesätt, flora. du kommer komma långt i livet.
jättefint skrivet verkligen, för att inte tala om alla dina bilder också.
åh vad bra skrivet!, man känner igen sig. i vår skola, säkert precis som alla andras, så finns oskrivna regler om hur man ska se ut. det här skolåret som varit har jag börjat klä mig annorlunda för jag har insett att det är det coolaste man kan göra. jag vill inte se ut som alla andra, jag vill vara den tjejen som man kommer ihåg för att hon gick i aldelles för höga klackar, långa klänningar och paljettröjor. bli ihågkommen för att man Vågade. och visst får man blickar. men det ger mig självförtroende, jag vet att dom innerst inne också vill våga.
finaste bloggen har du förresten!
Jag känner igen mig en del i det du skriver. Jag bor i en jätteliten stad och på min gamla skola var det bara Gina Tricot som gällde. Vilka blickar man fick när man gick klädd i klackskor eller byxor med hög midja. Jag ville sticka ut, men jag vågade inte helt. Nu har jag precis gått ur nian och nu är jag inte rädd för vad andra tycker längre, men i början av åttan var det en stor grej. Starkt av dig att verkligen våga köra på din egen stil och inte bry dig om vad andra tycker.
Bra att du stod upp och inte vek dig!
Ofta har du en förmåga att komma med otroligt stöttande meningar vid exakt rätt tillfälle. Det är nog det som är så fantastiskt med dig.
Det är som att gå och gå och gå i en övervuxen skog. Ensam. Man har gått i flera timmar, skrikit, ropat och tiggt. Ingenting. Plötsligt avslutas skogen inpå den största äng man någonsin sett och mitt på ängen står ett jordgubbsstånd.
Hur man ska se ut ideal kommer finnas hela livet oavsett ålder, ingen idé att ägna tankar åt det (precis som typ allt annat) klä på dig vad fan du vill och tänk inte ens på vad du har på dig så blir det bra
Flora, du skriver så fantastiskt bra.
Och visst känner man igen sig. Jag har precis gått ut nian och många konstiga blickar följde mig i skolkorridorerna. I åttan klippte jag mitt hår kort, fortsatte att klippa det ännu kortare. Jag ville stå ut ur mängden, och jag ville vara mig själv. Och jag är mig själv i min vitblonda sidecut, i mina gubbskor,i mina skjortor och långrandiga strumpbyxor.
Det är konstigt att man inte kan bli accepterad av vissa för den man är. Men man bryr sig egentligen inte, så länge man själv är stark. Det är en härlig känsla att kunna stå ut, mestadels vara sig själv. Jag tycker lite synd om dom som inte vågar stå ut, som gömmer sig för sig själva.
åh flora, du är så jävla cool!! var aldrig nån annan än dig själv, önskar fler vore mer som du! och du skriver så himla fint, det träffar verkligen. var också sådär rebellisk när jag gick i åttan, fast jag hade mer baggyjeans, kort hår och huvtröjor när alla andra hade Gina Tricot-kläder
men det ska man vara, man ska prova sig fram och vägra vara nåt man inte är! alla duger 
bäst!
hej flora! shit vad jag känner igen mig i den här texten. jag hade det exakt likadant och håller med till 100% om att i grundskolan finns det inte utrymme nog att ha sin egen stil och personlighet. det är så skönt att det inte är så på gymnasiet! jag kände mig hela tiden utstirrad och folk trackade gärna ner på mig när jag gick i grundskolan, och ju svagare jag blev desto fler gav sig på mig. det gäller att bara stå ut. nu, efter att ha gått ur ettan, inser jag att det där som betydde allt då, inte betyder ett skit i dag. de där idioterna som slängde ur sig elaka kommentarer var allt man kände till. nu, när världen blivit lite större, får man perspektiv på saken och inser att sådana personer inte är värda att lägga någon energi på. och äntligen kan man ha sin egen stil utan att skämmas – något som egentligen borde vara självklart.. hur som helst, sjukt bra beskrivet! stå på dig! kram
Jag beundrar dig Flora! Du verkar så äkta rakt igenom, med ett stort hjärta! Din blogg är min absoluta favorit! Sluta aldig vara dig själv! Kram,
flora. du kan verkligen skriva. man blir helt tagen!
många känner nog igen sig detta. som tillexempel jag.
tack för att du är du.
kram
Klockrent Flora! Visa gärna fler bilder från när du var mindre, är jättekul att se:)
den där texten satt som en smäck! helt perfekt är vad det var! jag är också en av dem som inte tycker om gina tricots dåliga kvalité och som gärna går i något andra inte äger. det är det som är tufft, det är inte tufft att vilja vara som alla andra, det är tuffare att vara som man själv vill!
massvis med kärlek till dig, för att du är du flora, åh vad du är bra!
du gjorde så rätt som hade din egna stil! Tycker inte heller speciellt mycket om kläderna inne på t.ex gina tricot då alla har likadana o bara köper dom för att dom vet att det är ”ett säkert kort”…:) Jag älskar din stil och du är så söt i allt du har på dig,fortsätt så!:)
Oh Flora! Jag tror att vi är många många som tänkt som du,bland annat jag.Jag ska börja åttan i höst och det är precis som du beskriver det,alla har likadana kläder,oftast från GinaTricot.Stuprörsjeans och en märkes-hood,ojojoj det är grejer det.Och ibland känns det som om jag är den ända som tycker att det är det tråkigaste man kan gå i.Oooh märkes-skor också!! wow. Okej,märken kan vara bra och sådär,men halå? Var är det personliga,det unika,det egna som alla har sitt eget.Var är det? Var är alla som borde vara lika modiga som Flora?
Flora,som alla andra skrivit här,du är så himlahimla bra!!
åh vad jag känner igen mig! jag använde också kjolar med hög midja och folk undrade varför. jag använde kängor, folk kallade mig för pippi långstrump och vissa kallade dom för ”mördarkängor”. jag tror bara att dom var avundsjuka för att jag vågade stå ut och vara unik.
jag går på högstadiet, jag ska börja nian nu. i åttan var jag osäker och vågade inte riktigt vara som jag ville. jag skämdes över mig själv för att jag inte vågade. men det var blickarna jag inte stod ut med, och kommentarerna. jag är fortfarande lite rädd för det, men det gör ingenting. jag kollade i min garderob nyss. saker jag ville spara – bara ”ovanliga” och saker jag vill slänga – ”ginatricotkläder”. du är så himlans fin flora, och tack för att du får mig lite starkare. puss!
jättebra skrivet! jag tycker det är så tråkigt att alla ska härma varandra, alla har ginatricot kläder. om någon vågar sticka ut får den bara skit, jag vet många som har vågat sticka ut ur mängden och klä sig lite annorlunda, och det är modigt gjort!
ett ord,inspiration. Du vet inte hur mycket du inspirerar mig. sounds crazy, but true.
så himla bra skrivet! så sant. jag känner igen mig väldigt mkt i Dig. folk skrattade ofta åt mina kläder men ett par månader senare kom folk i det de skrattat åt…
minns att man inte fick ha converse om man inte hade en speciell stil heller. jag hade converse på mig och folk fråga om jag blivit kommunist.
det är bara att stå på sig!
vilket fint inlägg Flora!
Ojojoj vad sant, och det är hlt sjukt vad jag känner igen mig. Ingen i min högstadieskola kunde för sitt liv förstå varför jag hade tagit ut glaset på mina gamla pilotsolglasögon, eller varför jag hade randiga tröjor från killavdelningen på Carlings. Ett år senare gick varenda människa omkring i båda.
fint flora!
Bra skrivet
man ska ju våga sticka ut 
verkligen hur bra skrivet som helst! kunde aldrig ha skrivit det bättre själv. känner igen mig en viss del! tycker det är rent utsagt förjväligt att världen är så här grymm. det borde vara tvärtom! helt sjukt det där. Men du var verkligen stark och brydde dig inte ett skit vad dom andra sa! jag önskade verkigen att jag var precis som du. puss och kram!
tårar i ögonen flora, älskar älskar älskar dig
jag går på högstadiet, det här var riktig pepp ska du veta. jag älskar dig & din blogg!
jag kan bara säga, ååååh.
Flora du är en av de häftigaste människor som finns.
Jag hoppas att du verkligen förstår vilken betydelse så många av dina texter har, Texter som man kan identifiera sig med så lätt. Då går de liksom rakt in.
Tack Flora för att du är en sån inspirationskälla!
Fan det där var fint skrivet. Jag gick aldrig igenom det där då jag gick på en musikskola som var fylld med emos..
Jag som säkert många andra av dina läsare har inte sett dig eller än mindre träffat dig, men du har lärt oss på sätt och vis låtit oss lära känna dig genom dina ord och bilder här på bloggen.
Jag läste detta inlägg innan jag ville läsa det för mamma. Jag läste det högt för henne och fick tårar i ögonen och gråt i halsen. Det du kände känner och delar med dig av är något många andra säkert känner igen sig i.
Du verkar vara en helt otrolig tjej. Fortsätt att vara den så otroligt starka sig som du är idag. Det är vi för få som är..
Oj det blev några ord missar.. Hoppas att du ändå förstår
Fast, herregud. Menar du att ”du var den enda som var skitoriginell och klädde dig snyggt på din skola”? Det är ju knappast så att det var du som startade modet med kjol högt i midjan.. haha.
Verkligen inte vad jag menade. Vad jag menar är att folk är så sjukt fokuserade på att passa in på högstadiet. Budskapet är att man ska våga stå upp för sig själv – trots att man får stå ut med mycket skit. Vilket jag i detta fall gjorde. Jag vet att jag inte var den som startade modet med hög midja – herregud, jag fick det ju också någon annan stans ifrån, men jag var den första i min skola att ha det. Och självklart tror jag inte att alla som hade det senare hade tagit efter det av just mig, utan snarare att modet hade spritt sig. Och jag säger inte att jag klädde mig snyggt (titta själv på mina första ”klädval”, det ser förjävligt ut) men jag gav inte med mig när folk var elaka. Förstår du budskapet?
Du är så himla bra på att skriva. Blir helt mållös!
Och du är helt klart en förebild för alla som inte riktigt vågar vara sig själva, inte än. Keep up the good work! Och ska också lägga till – du är så himla fin. Gillar dessa två bilder du la upp nu skarpt. Tack för att du förgyller min dag med massa bra blogginlägg! Kram.
Asså åh så bra skrivet, så var det precis för mig också. Jag kommer ihåg när jag började sjuan då jag köpte ett par svarta högmidjade cheapmondays och stoppade in en vit oversize t-shirt från herravdelningen i och hade en blå, kort kofta med hjärtan på, ett halsband med en klocka på och slutligen rött läppstift på läpparna till. Jag tittade mig i spegeln innan jag cyklade till skolan och kände mig så himla fin! Så kom jag till skolan och mötte fjortisarna i nian som gav mig en blick och så fort jag sprungit förbi dom skrattade dom och killarna i klassen frågade om jag inte skulle dra upp byxorna liiite till. Men jag sket i dem, även om det sved för varje elak blick och kommentar och det är jag så glad över! Flora du äger!
Flora, du är så fantastisk på att skriva. När jag börjde 7:an minns jag att jag fick ett par negativa kommentarer om mina kläder eftersom att jag inte heller tyckte om de där ginakoftorna som ”man var tvungen att ha.” Och mina kläder har aldrig inte ens stuckit ut speciellt mycket! tyvärr så resulterade det av att jag nästan blev lika tråkig som alla andra de kommande 3 åren. Högstadiet ?R en jobbig tid för många, men sedan kommer tack och lov gymnasiet- nu för tiden får jag hela tiden positiva kommentarer om min klädsel, att folk gillar ”min stil.”
vill också bara allmänt berömma dig för din blogg, att du är så ärlig. Man blir alltid lite gladare efter att ha läst dina inlägg, när man känner sig lite ensam/ledsen/förvirrad. Du är så jävla bra Flora!
”nästan lika tråkig som alla andra”
Det där visar ju bara att du är precis lika ytlig som du påstår att alla andra är. Att man är tråkig och exakt likadan som alla andra bara för att man kanske inte orkar bry sig om vad man har på sig. När man dömer människor och kallar dem för tråkiga bara för att de inte är lika besatta av vad de har på sig kan man inte ha mer fel när man tror att man är mycket bättre än dem.
Känner igen det där. Inte för att det är lika extremt som på min skola, men ändå. Jag börjar bli rätt trött på kommentarer som ”trollhår”, ”häxhår”, och ”hur blir ditt hår om du plattar det?”. ?ven om det inte är ofta så får jag tyvärr höra sånt ibland. Och folk kan uppenbarligen inte acceptera att jag vill ha ett tjockt, lockigt, stort trollrufs.
när jag gick i högstadiet ( gick ut nian i år ) önskade jag alltid att jag var som du Flora <3
Dina texter nuddar hjärtat, Flora. Det du skriver får mig att se saker från andra håll. Jag har ofta känt mig uttittad. Jag minns första gången jag hade mina slitna tajta jeans, mina långrandiga byxor med hög midja och mina magkorta toppar. Hur folk tittade. Tack, Flora, för att du öppnar dig så för oss. Så himla fint.
Du skriver så otroligt bra Flora, och det är inte många bloggar som tagit upp det här tidigare vad jag vet, men allt är verkligen så sant och så välformulerat att jag verkligen känner hur det var! Jag vågade inte leva ut min stil fullt ut alls, det var precis som i din skola vad det verkar. Men nu på gymnasiet kan jag se ut precis hur jag vill och det är så underbart! Det är verkligen något speciellt med den där högstadieperioden…
<3
en så otroligt bra tjej
Flora, du är grym! Och det vet du också, låt aldrig någon sinka dig, du är inte värd det.
Bra skrivet!! Jag tycker du va jättefin på bilderna och minst lika fin nu!! <33
GUD VAD FIN DU VAR I DET H?RET FLORA!
fint skrivet
Så jävla bra skrivet. Det satte liksom ord på alla mina tankar om högstadiet. Min tid var detsamma förutom att jag var den som alltid blev sist att ha hög midja och stuprörsjeans. Men det är precis samma känsla. Känslan av att aldrig vara rätt. Jag är så himla glad att den tiden är över. Och, högstadiebarn: Stå på er.
Tack för din otroligt fina blogg, Flora. Den är faktiskt den bästa jag vet.
Jag hatade framför allt att se hur mina vänner förändrades till något dom inte är. Fast nu är den tiden över. Jag gick också på myrsjö, och känner så väl igen dessa nior som satt på borden. Fast de lade aldrig märke till mig, för jag var så mån om att passa in, och inte stick ut på något sätt. Men nu är det helt annorlunda, och du är en av dom personerna som det beror på. Det var grymt att se någon som stod på sig, även om det gör ont att läsa det här inlägget. Jag såg dig som otroligt modig och stark!
Snälla skriv en bok flora, så jäääkla duktig alltså <3
du e för fantastisk. om man ändå var så tuff som du, och kunde ta på sig det man ville ta på sig. jag avgudar dig.
Så bra skrivet!
Så himla synd att det är så i alla skolor!
Men man får försöka att bara skaka av sig det.
& du skriver väldigt fint!
Det första jag tänkte när jag läste detta var ”åh, underbara flora. Hon är så bra!” jag önskar verkligen att jag kände dig. Du hade förstått mig de gånger jag hade velat ha mönstrade strumpbyxpor, hängslen på högstadiet. Det var inte fören jag började ettan på gymnasiet som jag vågade ta steget och inte längre brydde mig vad folk tyckte. Jag var alltid i nian rädd att jag skulle få en kommentar som kunde såra mig man är som sagt som mest känslig när man går högstadiet. jag önskar att jag hade varit som du…
..Allt rymdes inte men tänkte bara skriva Tack Flora för att du delar med dig av detta, det känns bra. Hoppas många läser detta och inser att det inte gäller att följa mallar utan det handlar om att våga vara sig själv. Tack för att du är den du är, tittar alltid in här för att få ett leende på läpparna. Din blogg är min favorit bara för att det är så mcyket personlighet och glädje. Man blir alltid så glad. Min pojkvän har fått höra det många gånger:) Ha en underbar dag!
så himla fint skrivet flora! jag säger som linda här över, jag önskar att jag varit som du i höstadiet. jag började läsa din blogg i vintras och genast blev jag förälskad i dina bilder, din stil och ditt liv. du levde nämligen det liv jag önskade att jag vågade leva. runt samma tid fick jag en identitetskris, eller kanske bara en vanlig tonårskris jag vet inte, men jag blev också trött på gina tricot’s tröjor som tappar knappar och sömmar här och var och jag orkade inte lyssna på lady gaga eller katy perry eller den senaste sönder-radio-spelade låten som var ‘så inne’ just den veckan. jag visste inte vem jag var, jag visste bara vem jag inte ville vara. efter ett par veckor av velande fram och tillbaka så insåg jag att jag fann tröst i din blogg. för jag visste ju, innerst inne, hur jag ville vara…
forts…. efter ett par veckor av velande fram och tillbaka så insåg jag att jag fann tröst i din blogg. för jag visste ju, innerst inne, hur jag ville vara. jag vill klä mig i randig tröja och kjol i midjan, rött läppstift, flätor och blommiga second hand klänningar, lyssna på markus krunegård, kent och håkan hellström och andra fina människor vars ord går rakt in i hjärtat varje gång.och så tänkte jag att; när jag börjar gymnasiet då ska jag börja om. då ska jag inte vara blyg och må dåligt över elaka kommentarer från stöddiga äldre elever eller lyssna på musik som jag inte alls tycker om.
om en månad idag börjar jag gymnasiet. och jag har börjat vara mer som jag vill. jag har brytit med alla mina egentligen elaka kompisar och önskar i hela mitt hjärta att jag kan hitta så fina kompisar som dina på gymnasiet. men under de resterande månaderna jag hade kvar av vårterminen i nian, när jag kände mig ensammast i hela världen, gick jag in på din blogg och kunde känna lite tröst. för även om du bor långt bort härifrån, så finns det någon som är nästan som jag.
om en månad ska jag försöka vara lika modig som du. så tack för allt du delar med dig av. tack tack tack.
fantastiskt fint skrivet flora!
jag skulle bara vilja säga att jag blir otroligt inspirerad av dig! både din personlighet och din stil. jag kan bli avundsjuk på hur stark du verkar. hur mycket fina vänner du har kring dig. och bara dig! du är sjukt vacker. hoppas du inser det! fortsätt vara dig själv, och livet kommer öppna många dörrar för dig! kram
riktigt bra ämne att ta upp i bloggen! du ska vara stolt att du vågade sticka ut och vara den du var. om alla hade varit sina sanna jag i högstadiet (och all annan tid för den delen) hade alla mått bättre! kram på dig flora och alla andra där ute
känner så igen mig! himla bra skrivet! minns i sjuan/åttan när jag bad min mormor sticka en pippitröja till mig, hade inte sett någon ha en sådan då, inte ens på internet. jag visste faktiskt inte om jag skulle våga ha den, den kanske skulle anses töntig, men när jag väl hade den ville faktiskt jättemånga ha en, kommer ihåg hur himla stolt jag var haha
fast jag slutade köpa 2nd hand kläder och så senare pga av att alla ville vara orginella och att orginalliteten inte blev speciellt speciell längre. det är ju inte direkt att jag stannar upp och tänker på jättemycket på någons kläder fastän de är väldigt speciella längre, lite småtråkigt. det känns som att det är så svårt att sticka ut. att sticka ut har blivit inne! måste dock säga att du var en av de första som gjorde det (positivt menat) och du har fortfarande grym stil!
jag önskar att jag var så modig på högstadiet, jättebra skrivet!
det där känns nästan som jag hade skrivit det. I 8an gjorde jag samma sak, jag tröttnade på att se ut som alla andra idioter i korridorerna. Folk tittade och frågade varför jag till exempel hade bågar utan glas på näsan. Och jag sa bara som så: För att jag vill det. Vad hade de förväntat sig för svar egentligen? men de vill bara trycka ner en igen bara föra att man vill sticka ut lite eller ja, inte vara som alla andra.
Till hösten börjar jag på gymnasiet och det kommer bli bra, riktigt bra. Jag ska fortsätta att köra mitt eget race!
tack för en bra blogg förresten Flora!
Så rätt, så bra!
Så himla bra skrivet!
du är bäst.
jag ska för tusan döpa mitt framtida barn till Flora och berätta för henne om dig. Du är en sjuhelsikes förebild.
jag hade också en period i högstadiet när jag klädde mig sjukt olika alla andra. jag fick mest höra estet och folk som kollade.
Det lät som om du beskrev mig och det jag gick igenom på högstadiet. Men nu är det över och tack gode gud för det.
Riktigt bra skrivet! Tänk om alla kunde tänka som du!
Förut gillade jag din blogg… nu älskar jag den
DD stor kärlek och respekt till dig FLORA
ha de bäst /moa
nu i augusti börjar jag gymnasiet och jag tror det är samma sak där.
jag som ibland inte vågar allt, ska nu försöka att våga. våga hela tiden.
du skriver helt otroligt bra förresten.
Först måste jag säga att jag älskar ditt namn. så himla vackert. hade gärna bytat. sen, man kan inte mer än älska människor som dig. jag blir så ledsen men samtidigt glad när jag läser en text som denna. att folk bara har mage att gå på andra, men att du stog upp till dig och våga stå emot sont som inte är rätt och att du vann till slut. önskar jag får chansen någon gång i livet, hos mig själv eller någon annan. måste också säga hur underbara du värkar, en riktig förebild!
?lskar din blogg och inte mindre dig.
Grymt bra skrivet! jag kanner igen mig sa himla mycket! Kannde exakt det samma nar jag gick i hogstadiet.. Jag fick med dom kommentarerna men pa nagot satt gjorde jag om det till positivt & det gjorde mig starkare an jag nagonsin har varit. plus ursakta hur jag skriver sitter i London just nu!
I slutet av sommarlovet, bara några dagar innan jag läste det här bestämde jag mig. Jag skulle ändra mig, gå min egen väg och inte alltid oroa mig om vad andra tycker. jag hittade min mammas jeans från 70- och 80-talet och sen tiden jag började använda dem har jag blivit kallad allt från tant till att mina byxor sitter ända upp i Norrbotten. Sen läste jag det här och det gav mig styrka. Tack. Du verkar vara ascool.
Du skriver ju helt sjukt bra!
Wow. Jag kände igen mig.
Dock var det inte bara de äldre som gick på mig, de var de yngre coola tjejerna som rökte bakom skolan också. Varje dag kom kommentarer som ”?r det maskerad idag eller?” eller just ”Varför har du byxorna sådär högt för? Tycker du det ser bra ut? Ha ha ha”
Det ledde till att jag inte vågade. De vann. När nian sen började leda mot sitt slut tänkte jag till igen. Skulle jag se ut som de ville, eller som jag själv ville? Jag började ta deras elaka kommentarer som komplimanger, och nu på gymnasiet har jag inte hört ett ont ord ifrån någon, vilket är skönt. Jag är jag, och de är de, precis som det skall vara.
Sen fyller man 15 (okej, börjar nian i alla fall) och man oroar sig fortfarande för allas blickar. Fniss, som man undrar om det är menat för mig. Kanske är det inte det, kanske skrattar de om annat. Men ändå, osäkerheten.
underbar text verkligen!!
När jag och min familj flyttade från Uppsala till Småland i mitten av åttonde klass fick jag verkligen känna på hur livet på en högstadieskola (mitt ute i ingenstans) kunde vara. Där skulle man vara stöpt i samma form och inte experimentera med varken kläder, smink eller frisyrer. Dumt nog försökte jag anpassa mig ett tag – jag hade varit punkare på min tidigare skola, men började nu försöka att se lite ”vanligare” ut. Men självklart var det några som ändå hittade något att hacka på hos mig (att de tyckte att jag pratade stockholmska hjälpte inte direkt). När jag började gymnasiet insåg jag vilken skev bild av den s.k. verkligheten jag hade levt i, och varje gång jag hör någon som far illa på grund av att den helt enkelt är sig själv önskar jag att högstadiet inte behövde vara så.
genuin fullträff. åh vad jag avskyr högstadiet, så många blir retade och mår dåligt, och dom som retas mår ännu sämre och ingen vågar något, förutom att vara elaka. elakast och mest falsk och största stereotypen vinner. sorgligt.
så bra skrivet!
exakt så har jag också känt. tills nu, när jag började gymnasiet och började fullständigt skita i vad andra tycker om min klädseln (visst finns det dagar med undantag, när jag helst vill gömma mig) jag har t.om. mönstrade byxor på mig. det skulle jag aldrig kunnat ha i högstadiet.
fan vad du är bra!
i min klass är det tvärtom. går i en litteratur-klass (även kallad ”töntklassen” av resten av skolan). jag har alltid klätt mig annorlunda än alla andra, men i min nya klass klär sig alla rätt lika, och det är ju fint, men om jag skulle få lust att bli typ fjortis så skulle de nog rådissa mig. och det gör rätt ont och känns otryggt, även om jag aldrig skulle bli det. åå jag hoppas att du förstår.
mina mellanstadie-vänner tycker jag är konstig för att jag inte sminkar mig alls och har klippt mitt hår till öronsnibbarna och har snickarbyxor, det är så besvärligt. ”du är ju konstig” säger de och går när jag vill prata.
du är så fin och bra Flora. (juste, jag såg dig på slussen men jag vågade inte säga hej och jag är ledsen för det men du var så gullig som vanligt!).
Grymt bra skrivet Flora! Jag håller faktiskt med dig om att högstadiet har så mycket ideal.
du har så hemskt rätt. du skriver så fint! jag går själv i åttan och känner igen nästan allt du skriver. vet du vad flora? jag tycker du har skit snygga kläder & jag ska inte låta någon trampa över mig. jag är hur jag vill.
åh fysatan vad rätt! Jag går i åttan nu, håret är kortare än de flesta av killarnas, favoritplaggen är högmidjade byxor och det är sällan jag tvingar på min överkropp något åtsittande. Nykteristen i gänget, målar naglarna i alla färger och cyklar överallt. Och du är bara så grym och skriver så bra. Jag bär en hel del vågade kläder och du är en inspiration varje gång jag står framför spegeln och tvekar. Tack för dina texter!
jag hade på mig en rödrutig skjorta för två år sen, då sa en kille att jag såg ut som en bonde eller nåt, men skrattar bäst som skrattar sist, nu går ju både tjejer o killar runt i skjortor varje dag. Tack för att du skriver så fint
så jävla rätt!