att göra slut

”Sebbe?”
”Ja?”
”Jag tror vi just gjorde slut.”
”Tror du?”
”Ja.”
”Ja. Det gjorde vi nog.”

Och vi smälte ihop i varandras armar. Stirrade ut genom springorna i persiennerna.
Vi var inte tillsammans längre. Först kändes det löjligt och så otroligt skrattretande, ja, vi kunde inte sluta skratta. Att allt kunde ta slut på bara en sekund. Att inget skulle vara som det brukade dagen efter.  Jag grät i kanske femton sekunder men sen tog tårarna slut och han torkade bort det som var kvar på mina kinder. Någon gång mitt i natten somnade jag på hans arm och hans ben slingrade in sig i mina för sista gången.

Morgonen därpå började jag skolan tidigare än honom och jag klädde på mig i det fortfarande mörka rummet. Lyssnade på hans tunga andetag under dubbeltäcket som hade plats för oss båda två. Trippade ut och åt i tystnad min sista frukost i hans kök. �ppnade försiktigt dörren till hans sovrum där flyttkartonger fortfarande stod på golvet och smög mot hans säng för att säga hejdå. Han drog mig till sig och vi kramades en lång stund innan jag försvann ut genom dörren. Det var inte bara ett vi-hörs-ikväll-och-ses-imorgon-hejdå utan ett hejdå-för-alltid. Morgonen var sval och min hjärna kändes tom.

Jag tror inte jag riktigt hade förstÃ¥tt att vi inte var tillsammans längre förrän jag steg in i mitt rum den kvällen, trots att jag blivit kramad av sÃ¥ mÃ¥nga vänner den dagen och förklarat händelseförloppet om och om igen för nyfikna och omtänksamma hjärtan. Men i mitt rum var han överallt. Han var pÃ¥ bilderna och de handskrivna lapparna pÃ¥ min anslagstavla, i kläderna i garderoben och i de skrynkliga sänglakanen. Med darrig hand plockade jag ner postitlappar med ord som ”jag älskar dig för alltid” och foton pÃ¥ oss tvÃ¥ leendes mot kameran. TÃ¥rarna som förut kändes sÃ¥ lÃ¥ngt borta strömmade längs mina kinder och jag var tvungen att känna efter för att se om jag verkligen fortfarande var hel. Mamma kom in i rummet och hjälpte mig plocka bort alla minnen och begrava dem lÃ¥ngt ner i en lÃ¥da, eftersom mina händer var för svaga för att göra det själv. Jag sjönk ihop i hennes famn och vi grät mot varandras axlar tills det inte fanns tÃ¥rar kvar att grÃ¥ta.

Han hade precis flyttat in i lägenheten då och när jag var på besök någon månad senare sa jag till honom att det var orättvist att han knappt hade några minnen kvar från oss i lägenheten medan jag hade hundra tusentals kvar hemma hos mig.
Allt gjorde så ont i mig just då.

Och alla trodde att det var för att jag var kär i honom fortfarande men hur mycket jag försökte förklara sÃ¥ förstod inte folk att jag inte var kär utan bara sÃ¥ fasligt ensam och vilsen. Visst saknade jag honom men inte för att jag ville bli tillsammans med honom igen utan bara för att alltid ha nÃ¥gon där. Jag hatade att höra att ”tiden läker alla sÃ¥r” och ”det blir bättre snart” men förmodligen är det precis sÃ¥ det är.

�h tid, du skrämmande dimension, tack för att du räddade mig.

142 reaktion pÃ¥ “att göra slut”

  6. Flora. Du skriver så att jag börjar gråta. Jag vill säga så mycket till dig, men jag vet inte vad jag ska skriva. Du är så jäkla underbar. Jag älskar nog dig.

    Svara ↓

  10. det här är sÃ¥ sant och sÃ¥ träffande. jag har aldrig varit inne här hos dig tidigare, men din förmÃ¥ga att sätta ord pÃ¥ exakt det jag kände efter 3 Ã¥r hos en pojke, exakt känslorna om att inte vara kär men ändÃ¥ vilsen, exakt känslorna om hur händerna darrar när man räcker sig efter nÃ¥got (i mitt fall telefonen)… ja det kommer fÃ¥ mig att kika in mÃ¥nga gÃ¥nger till. tack.

    Svara ↓

  12. Du har en otrolig känsla och talang för att förmedla känslor. Blir helt, helt berörd. När du skriver, skriver du lite som en berättelse, och de är hela din blogg. En berättelse, som man inte vill ta slut.

    Du är grym !

    Svara ↓

  15. Du skriver så otroligt fint. Sitter här med tårar i ögonen nu. Jag har världens finaste pojkvän och jag tänker bara på att jag inte vill att den dagen ska komma, dagen då man inser att kärleken inte finns kvar på samma sätt längre.

    Svara ↓

  17. oj, fick fast mig själv med att nästan gråta, för jag vet vad du menar. Inte när det handlar om kärleken kanske, för de har jag inte upplevt så starkt, men när det handlar om ensamhet vet jag vad du känner. Att sakna en axell att luta sig mot, på natten, i bussen på väg hem.

    Svara ↓

  22. Wow, så fint du skriver. Jag blir helt tårögd och inser helt plötsligt hur ont det skulle göra ifall jag blev av med min kärlek. Tack för ett fantastiskt inlägg.

    Svara ↓

  23. åh fyfan vad ont. börjar typ böla. jag och min pojkvän har haft det jobbigt ett tag och många göra slut-tankar har snurrat runt i mitt huvud. jag bävar för det du beskriver. hoppas jag aldrig behöver uppleva det. beundrar alla som gått igenom det.

    Svara ↓

  24. När jag fick se rubriken på bloglovin klickade jag in direkt. och texten du skrivit är precis som om jag skulle kunna skrivit det. för det är precis så jag känner och så det var för mig också. det gör ont i mig varje dag att tänka på min egna situation. Jag klandrar mig själv hela tiden och allting är bara tomt.

    ifall du vill ha en ”utomstÃ¥ende” att snacka med som fattar vad du snackar om sÃ¥ finns jag.
    många kramar till dig du starke!

    Svara ↓

  26. dina texter gör så att mina ögon fylls med tårar, varenda gång. du är så duktig på att få fram rätt ord flora!

    Svara ↓

  30. Asfint. Jag blir så rädd alltid för mig och min andra hälft, när jag läser sånt här. Det är det hemskaste som finns att göra slut.

    Svara ↓

  31. Vilket oerhört vackert och fint inlägg.

    - Och jag känner igen mig i det där. Jag minns hur jag och min kärlek bestämdes för att träffas utomhus. Han var klädd i sin finaste kavaj, i hatt, i kostymbyxor. Vi visste vad som väntade och orden var stela.

    Mina händer skakade.

    Minns hur han inte ville sätta sig på bänken då hans kavaj var beige och byxorna var alldeles för fina för att smutsas ner. Han, vi, jag vet inte, gjorde slut.

    ”Det är nog bäst sÃ¥.”
    ”Ja..”
    Vi grät.

    Sedan kramade han mig, pussade mig på pannan och gick därifrån. Jag stod kvar för att vänta och se ifall han vände sig om.

    Det gjorde han. Två gånger.

    Svara ↓

  38. alltså, herregud. jag blir så otroligt rörd och ledsen av det du skriver, för jag och min pojkvän har varit tillsammans i ett år och jag kan sätta mig in i känslan av att se honom ligga där under täcket och vara tvungen att säga hejdå. fy fan. får panik av tanken, även om det är så himla fint på något sätt. jag ska verkligen ta vara på vår tid, speciellt efter att ha läst detta. men du klarar ju det, så klart, för du är en stark tjej. förstår precis det du skriver. tack för att du fick mig att inse betydelsen av att ha någon bredvid sig varje dag. man ska leva i nuet. vilken bra tjej du är, otroligt!

    Svara ↓

  40. Man känner känslan när du skrev. Fint skrivet, men jobbigt att ta slut och jag tror jag förstår vad du menar med det att man är ledsen pga saknaden, att inte ha en person his sig längre.

    Svara ↓

  45. Hej Flora!

    Det här var första gÃ¥ngen jag hittade in till dig… kollade runt lite allmänt sÃ¥ här en fredag kväll och hittade detta inläggg och jag mÃ¥ste bara säga att jag blev helt förälskad!

    Kan ha vart en av det finaste texter jag läst! Ville bara att du skulle veta det och så önskar jag dig en trevlig helg! �h och ett lycka till inför framtiden!

    Kramar

    Svara ↓

  53. fy, det var det finaste jag läst på länge. haha, jag gråter för tusan! och jag är ingen blödig typ. hur blev jag sån här?

    så himla fint skrivet verkligen.

    Svara ↓

  55. På något sätt får du mina tårar att rinna varje gång du skriver om dig och sebbe, har ingen aning vilka ni är förutom bloggen, men tårarna rinner. Det liksom känns som du löste problemet jag har försökt lösa i flera månader.

    Svara ↓

  56. Jag är helt förundrad över hur du som femtonÃ¥ring kan skriva sÃ¥ här bra. Vid den Ã¥ldern brukar det ju vara mer ”aaaa assÃ¥ ja o sebbe gjorde slut, typ, fnizz”, men det här var ju sÃ¥ lÃ¥ngt ifrÃ¥n det man kan komma. Det är lätt att sväva iväg när man skriver sÃ¥nt här och bara berätta om hur fucking dÃ¥ligt man mÃ¥r, men du lyckades hÃ¥lla intresset uppe frÃ¥n början till slut.

    Fruktansvärt stark och kraftfull text.

    Svara ↓

  59. Flora! Du berör något oerhört med dina texter, sitter här med tårar i ögonen. Keep on going girl, för du är helt grymt bra!

    Svara ↓

  63. Du är superduktig pÃ¥ att skriva, och den där känslan är hemsk. Men som sagt, även om man tror att man aldrig kommer mÃ¥ bra igen – sÃ¥ kommer man ju sakta men säkert upp igen :)

    Svara ↓

  65. Klara, så förbaskat fint du skriver. Innehållet, texten, budskapet.. ja, allt. Jag fällde tårar när jag läste texten, såsom alla andra texter du skriver. Det är otroligt fint så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Du är grym, glöm aldrig bort de!! Kram

    Svara ↓

  66. Så fint skrivet. Tårarna bara rinner ner för precis så här gick det till när jag och min pojkvän gjorde slut. Nästan precis såhär.

    Svara ↓

  68. ”Kläderna i garderoben” Ã¥h jo! Jag känner igen mig som bara den. Tack sÃ¥ mycket för att du skrev detta. Gav mig en tankeställare pÃ¥ mitt eget förhÃ¥llande.

    Svara ↓

  74. tack för att du fick mig att börja gråta nu, det behövde jag faktiskt.
    jag hade gjort vad som helst för att ha en kamrat som du flora.

    Svara ↓

  83. Det är hemskt, att plötsligt en dag står man där ensam och minnena finns överallt vart man än kollar. Efter 3 år var jag inte van att vara ensam.

    Svara ↓

  85. �h Flora du är så obeskrivligt fin.
    Allt stämmer, allt är så jädrans rätt! och tårarna bara forsade då jag läste den här texten.
    Jag ringer dig någon dag då jag ska till dansen så får du komma ut från din skola och leka med mig lite!
    Puss på dig!

    Svara ↓

  91. Ingen annan har fått mig att gråta när jag läser, förutom du Flora. Tårarna rinner! Du är så jävla bäst.

    Svara ↓

  94. Inga ord kan beskriva vad jag kände dÃ¥ jag läste den här texten. Jag skulle kunna säga nÃ¥got i stil med ”Det här är bland det finaste jag läst pÃ¥ riktigt länge”, men det är inte ens i närheten av hur jag tyckte. SÃ¥ sjukt fint skrivet! o.0

    Svara ↓

  99. Fy fasen vad helt fruktansvärt vackert skrivet! Du har verkligen fått fram alla känslor i det där. Jag började bara gråta.. antagligen för att man känner igen sig, och för att man fasar inför det där.. att behöva gå igenom det. Så vackert skrivet, wow säger jag bara!

    Svara ↓

  103. vackert & helt perfekt skrivet, känner verkligen igen mig man känner verkligen sådär. hoppas tiden går fortare, att bara ha nån där. ha en bra dag!

    Svara ↓

  112. Gud vad skrämmande.. Lät nästan som att du beskrev när jag och min förra pojkvän gjorde slut.. Jag förstår smärtan. �ven fast det var mina känslor som sedan länge försvunnit grät jag i flera timmar!
    Fint skrivet, känslosamt!

    Svara ↓

  116. Gud va fint skriver, när jag läset de rös jag i hela kroppen ända frÃ¥n tÃ¥rna upp i ansiktet ;o och de värsta är att jag känner igen mig sÃ¥ sjukt… men riktigt fint va de!

    Svara ↓

  124. väldigt fin text, den berörde! Jag kopierade och la upp den på min blogg, hoppas det inte gör nåt? Jag länkade självklart till din blogg :) Fin blogg!

    Svara ↓

  131. Du är duktig, du är modig, det är ditt liv som jag är så avundsjuk på hur du lyckas leka fram! Det låter kanske fel att använda ordet lek, men det verkar verkligen som att du helt sagolikt alltid klarar dig, och samtidigt vågar skriva sidor om de tusen tårar som ingick på vägen mot segern. Du är duktig, och jag gråter några fredagsmorgontårar.

    Svara ↓

  134. Näe, fy så fint skrivet! & så sorgligt! Jag sitter ju här & lipar nu.

    & tydligen fÃ¥r man inte ha en egen hemsida med ditt bloggverktyg, för det gnäller om att ”det där var väl ingen riktig adress!” men jo, det är en riktig adress & min blogg ligger pÃ¥:

    http://www.eye-candy.se

    Svara ↓

  137. Pingback: FLORA @ Spotlife �ret som har gått, juli - september

  140. ååååååååå jag kan inte sluta kommentera varje inlägg så jag läser. jag är så inne i det. det är så underbar. så fint flora

    Svara ↓

  142. åh, raring. det här är så vackert och så vemodigt. jag gråter tyst och undrar hur du någonsin ska förstå vad den här texten gjorde med mitt hjärta! och när ska jag förstå att kärleken är över. att vi inte heller är kära längre! han är det vackraste jag känt och det enda jag vill är att hålla honom hårt föralltid. alla gånger vi skrattat så mycket att våra magar gjort ont. varje gång vi har gråtit i varandras famn för att kärlek, och allt den gör med vår själ, är så otroligt vackert. trasig kärlek är vacker.

    men det gör så ont, så ont.

    Svara ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>