Det här är lite utdrag från några kommentarer jag fick i inlägget ett par snäpp ner.
Tack för alla små berättelser, allihopa har varit helt fantastiskt att få ta del av. (Bilderna är från weheartit.com)
- vi träffades några alkoholfyllda nätter i september-okober-novemer-december och han hade hatt varje gång.
men det var mest ångest om ensamma sängar och jag var så jävla rädd för att gå sönder och vågade inte falla för honom.
och även fast det var helt omöjligt att stå på benen när han kysste mig så blev vi aldrig någonting mer än fyllehångel.
(och jag var aldrig riktigt kär i honom men jag har aldrig någonsin känt mig så levande som september-oktober-november-december)
- Jag är så himla dålig på kärlek. I alla fall i praktiken. I teorin är jag helt fantastiskt bra på det.
- För över ett år sedan följde jag honom en bit mot tågstationen. Det var rött gå-ljus, och även fast det inte var några bilar ute, så stod vi kvar där en stund. Bytte några bortglömda ord för att dra ut på tiden. Sedan kysstes vi första gången. Och alltid sedan dess.
- Så länge jag vet att han är min och jag får ligga i hans armar varje helg är jag nöjd för stunden.
- Kär i killar har jag varit många gånger, alla kärlekar obesvarade, så ett tag tänkte jag ganska oseriöst på att bli lesbisk. Kul att jag ett år efter tanken går och blir kär i en tjej. Men kärlek är ju kärlek.
- Efter några veckor, satt han lutad mot sin vägg med mig i famnen och vi pratade om hur vi skulle göra. Kan man bara lämna en vänskap såhär, för kärleken?
- Jag var kär i känslan av att någon gillade mig.
- Och jag har så länge velat ha någon som ser på mig sådär som om det inte finns någon annan än jag, och för snart tre veckor sedan såg jag i min ögonvrå att han såg på mig precis så.
- I tre år gick vi i samma klass, jag kastade trånande blickar efter honom i korridoren, ville alltid vara där han var och fyllde dagboksanteckningar med tårar.
- Pojken vars hand snuddar vid min fast den inte alls behöver. Pojken som inte äter kött när jag är i närheten för han fått för sig att det äcklar mig. Pojken som bara använder sina strumpor en gång för dom sitter bäst då. Pojken som viker sina kläder precis som min farmor. Pojken som borde bilda ett vi med mig. Den pojken, den pojken stryker sina fingrar över en annan flickas kind.
- Jag kommer ihåg att jag skickade ett sms på nyårsafton, ett väldigt öppet sms. Men han svarade aldrig. Trots att nyårsnatten blev en vit sådan, var jag illamående utan dess like, för dagen efter för då trillade ett sms in i inkorgen: ??Jag gillar inte dig längre.?
Idag är han tillsammans med min bästa kompis och baksmällan som jag fick den natten kommer tillbaka varje gång jag ser dom tillsammans.
- Det finns en man i min hjärna just nu. Jag har blivit obsessed. Han är så sexig, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Självklart så är han amerikansk och cocky, sådär brutalt vidrig Hej-jag-är-sexig-and-I-know-it. Jag önskar att han inte hade hånglat upp mig, allt hade varit så mycket lättare då.
- Jag har mött kärlek hur många gånger som helst. Varje gång jag och mina vänner skrattar så vi gråter, eller när vi sitter på stranden en sensommarkväll och spelar gitarr och sjunger, eller när jag har idrott med min klass och alla bara måste vinna och ger allt och jag inser hur lika vi är och vilken grym klass jag går i. Det är så mycket kärlek det kan bli.
- Många skulle kalla honom en såkallad ??stalker? men för mig var han min första kärlek. Han följde mig från bussen hem varje dag. Han gick några fotsteg bakom mig utan att säga ett ord. Jag vet varför han inte sa något, han var ju blyg. Men det var jag också, därför var det okej för mig.
Men den dagen jag inte hörde hans fotsteg bakom mig, då visste jag att min ??stalker? försvunnit. Då grät jag.
- Jag minns så väl när jag fick känna den där riktiga kärleken, och när jag kände den så starkt mellan oss. Det var när jag låg där på ryggplattan efter vår bilolycka, med nacken i nått slags ställ och ambulansmän runt mig medan det rullade mig genom akutens korridorer. Du var närmast mig och höll hårt i min hand och när våra blickar möttes i detta traumatiska ögonblick: då visste jag plötslig. Jag är kär i dig och du, du är faktiskt kär i mig. Hade någon just då sagt att min nacke var bruten och att jag aldrig mer skulle kunna ta ett steg till hade jag inte brytt mig. Just då fanns bara du.
- Jag tror inte alls det handlar om massa jävla moln och darrande händer utan mer om att man för en gångs skull känner sig mindre ensam.
- Den natten somnade jag i hans armar på en soffa, som var så trång att man var tvungen att ligga sked för att få plats. Där låg jag kvar i en månad till, innan vi skildes åt.
- Det närmsta jag kommer honom är hans facebookprofil. Kanske gilla en status men inte mer.
- Jag är kär i en pojke som nästan varit min i ett år men ingen av oss har bekräftat det så det känns som på låtsas lite grann.
- Han är för konstig och för osäker för att våga men saken är den att jag tror att jag är ännu konstigare och osäkrare än honom.
- han är så fin. jag skulle hem tidigt från en fest och han följde mig till bussen. det var 28min kvar tills bussen kom. jag var full och fnissig och bubblig och han var nykter och skrattade åt mig på ett fint sätt och pratade som om jag inte alls var skitfull och han inte. efter att jag i fyllan och villan kom på att jag skulle dansa ketchupdanse tog han tag om min midjan och drog mig till sig och kysste mig. vår första kyss. min finaste kyss.
sen kom bussen och jag fick låna hans halsduk.
några dagar senare satt han på min säng med sitt lockiga hår. jag var avig och tvekade men när han klappade på täcket bredvid sig gick jag dit. efter tusen pussar vred jag bort huvudet.
-varför hanna?
-du kommer ändå hitta någon bättre sen.
då gick han och tog med halsduken. jag ångrar mig inte.
- han säger alltid en massa fint, om hur mycket jag underskattar mig själv och hur mycket jag trots allt kan. hur jag än vrider och vänder på oss, hur arg jag faktiskt kan bli på honom så inser jag alltid efter en halv nanosekund hur mycket jag älskar honom och hur kär jag är.
- jag behandlade honom som en idiot ibland. när otillräckligheten slog mig som hårdast, skrek jag på honom, skällde ut honom, drog honom genom smutsen. för någonstans inombords hade jag förstått att han aldrig skulle bli kär i mig, att jag var en lillasyster i hans ögon.
- det spelar ingen roll, för det kommer alltid vara han. och jag kommer alltid vara tretton år i randiga strumpbyxor bredvid honom.
- jag älskar honom så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. men man kan inte kräva ensamrätt på någon man gett bort innan.
- det har alltid varit något mellan oss, något obestämt men oförnekligt.
- jag har aldrig varit kär. jag är en sådan person som man aldrig blir kär i. jag tror inte man kan bli kär i mig. jag har aldrig mött kärleken. alla runt mig är kära. jag har aldrig varit på en dejt. har aldrig hållt någon kille i handen. aldrig kysst någon.
- ?ven om jag inte kan gå på skolfester längre, för han känner alla där, även om hösten blev en gråzon, otaliga tårar har fallit och jag idag föraktar honom,
så var vi förälskade hela sommaren.
Och det var magiskt.
- När han höll om mig. Vi frös trots att det var sommar, men junikvällarna var fortfarande kyliga. Så sa han: När jag ser dig, saknar jag ingenting. Du är allt, allt.
- Men sen såklart, började jag tveka. Sen började jag tvila. Sen började jag tvivla på mitt tvekande. Det hela slutade med att vi raderade varandras nummer, sa upp våran kontakt. Sen dess har jag inte sagt ett ord till honom. Och nu, ett halvår senare, inser jag att det var det största misstaget i hela mitt liv.
- Mitt nyårslöfte i år är att lära känna honom. Fast det vet han inte om än.
- Jag säger att jag älskar honom, för att han säger det till mig. Men det pirrar inte i magen när jag ser på honom. Trots att han är så fin. Det är svårt att möta kärleken när den inte känns så som man trodde.
-Förra vintern var lång och jag var ensam. Jag köpte en massa böcker och inbillade mig själv att jag var någon slags djup och balanserad person. Jag lovade mig själv att nästa gång jag blev tillsammans med någon skulle jag visa mitt rätta jag. Sen kom han. Och våren. Plötsligt hade hela sommaren gått och jag hade totalt glömt bort mig själv i honom. Jag har ingen aning om vad vi gjorde om dagarna, jag minns bara hur svettigt det var att dela den lilla nittiosängen i tjugograders värme varje natt. Nu när jag tänker tillbaka på den sommaren så river det i bröstet. Det rivs och bits och bränns att bara skriva om det. För det är läskigt hur lycklig man kan bli. Som om alla regler och allt man lovat sig själv och allt annat som existerar i ens liv flyger ut genom fönstret. Innan jag visste ordet av det så svävade jag där uppe bland molnen igen. Det rivs för att jag inte känner så längre. För att jag har landat. Jag vill flyga igen, med honom.
detta var riktigt fint!
?h så himla fint! ?lskar när du har sådant här.
det här var något av de finaste kärlekstexterna jag läst på längelänge. så fint och bitterljuvt.
Himla fint inlägg! Blev alldeles varm i hjärtat.
helt underbart, men samtidigt så smärtsamt.
fyfan vad fint.
Men åh. Sluta vara så fin!! Alla är så fina. Jag blir så glad. Alla är så bra på att förklara sina känslor. Jag vill också vara det! Ska jobba på det.
Jag känner igen mig i kanske alla olika texterna, att det nästan är sorgligt. Hur många gånger har jag inte gråtit över kärleken, och alltid frågat mig själv varför det ska vara så jobbigt att vara kär. Men äkta kärlek är enkelt. I alla filmer är det ju så. En blick över att fullt rum med människor. Och på sätt och vis var det så jag träffade han som just nu är min. Vi var bästa vänner, men så föll vi för varandra. Men det är det bästa som hänt mig.
Jag hoppas att du också är med om det, för du är precis den personen som förtjänar det mest! Fina Flora.
Kram
jag började gråta när jag läste om trafikolyckan, mitt hjärta gör ont
Så fint
Jättefin text!
herrejävlar <3
Hej !
Vill du vara med och tävla om veckans blogg !
Besök då http://www.skrh.blogg.se och kommentera inlägget att du är med !!Vinn reklamering till din blogg !
Lycka till!
jättefint! jag blev berörd
fy va fin text, underbar!
Fina bilder !
http://krisstyle.blogg.se
så himla himla himla underbart vackert!
Fint. <3 Men det påminner mig bara ännu mer om hur jag har blivit kär i fel killar. Jag orkar inte bli kär mer nu. Jag läser böcker och drömmer mig bort istället.
?h så fint. Blir så stolt över att jag har min fina pojkvän när jag läser allt detta. När jag läser det positiva, blir jag upprymd och det pirrar i magen när jag drar paralleller till min pojkvän, och när jag läser om de dåliga sidorna av kärleken känner jag en lättnad att min pojkvän är just den han är. Han lyssnar, förstår, bryr sig, är min bästa vän och älskar mig lika mycket som jag älskar honom. Det spelar ingen roll att vi antagligen kommer göra slut någon gång, för tiden vi har tillsammans nu är värt allting i världen. Gick in på amf.se/framtiden och skrev ett brev till honom idag som kommer fram om 20 år. Han ska skriva ett till mig imorgon. Längtar tills jag sitter där, är 37 och läser och blickar tillbaka på mina ungdomsår med den där fina pojken bredvid mig om nätterna.
Besök gärna min skönhetsblogg!
http://www.choni.blogg.se
Riktigt bra tips för dig som bryr dig om ditt utseende och hälsa.
Kramar!
fin blogg btw.
Idag var jag på öppet hus på din skola. Jag såg dig i bildsalen men vågade inte säga hej. Men du och din blogg är väldigt fina. =)
Hej Flora! Jag måste bara säga att din blogg är kanoners, jag blir verkligen inspirerad! Du skriver på ett sånt sätt som berör en. Jag kollade även i på din flickr och bilderna är underbara, det är som att man ser in i bilderna om du får står hur jag menar (härlig känsla) Har du redigerat bilderna på något speciellt sätt? Du får ha det bäst! din blogg äger KRAM
HErregud va fint!
Kärlek är fascinerande. Jag vet vad kärlek är, jag är kär. Kan bara inte tänka mig att andra kan vara det också. Det är bara han och jag som är det. Det är vår kärlek som är den starkaste. Ingen annan har känt som vi gör tidigare och ingen annan kommer någonsin att känna så starkt för någon som vi gör för varandra. Vi ligger i sängen och tittar upp i taket och pratar om hur otroligt grymma vi är. Att folk tycker att vi är världens finaste och bästa par att umgås med. Att vår kärlek är en kärlek att se upp till. Sen skrattar vi lite för att vi är så patetiska att vi säger så. Men är det inte fint, Flora? Att vi KAN säga så när vi, på onsdag, känt varandra i 4 månader? 4 helt fantastiska månader och redan efter 2,5 visste jag att jag ska spendera resten av mitt liv med den här mannen. Kan inte tänka mig något annat.
Tycker om din blogg, tjejen.
?h. Din blogg är så bäst. Och alla som skrivit alla fina kommentarer. Dör lite.
jag har enda sen jag var liten drömt om att hitta min stora kärlek, och jag hittade honom. jag hittade min kärlek 110 långa mil ifrån mig.
detta var något av det bästa på länge, så fint och så himla bra!
tänk att det finns människor som kan skriva så otroligt fint och hjärtskärande, jag avgudar er som kan sånt.
jag älskar att läsa sånt här, för jag känner igen mig i allt som skrivs. det är som en bekräftelse på att man inte är ensam.
Mer av detta!
åh, sånt här gör mig glad. över att kärlek finns. och ledsen. över att jag inte träffat honom än. och alla känslor inbakade i orden kväver mig. av något som jag inte vet.
jag var ihop med en kille för ett par år sen. för jag vågade inte säga nej när han kysste mig. men det fanns inget pirr i magen eller tårar när vi gjorde slut.
sen träffade jag en annan kille som satt fastklistrad bakom mina ögonlock, på min hjärna och i mitt hjärta. fast han såg mig som en lillasyster och han hade flickvänner. i plural. sen drog jag mig sakta men säkert ifrån honom för att det gjorde för ont att se honom med en annan. nu är han arg på mig, för han förstår inte varför jag inte svarar på hans sms längre.
forts.
nu vet jag ingenting om någonting längre. sånna här texter river upp sår jag inte har och trampar på mig fastän jag inte alls ligger på gatan och blöder.
men jag vill att någon som kan riva upp sår och trampa på mig. för jag kan tänka mig att det är lite så att vara kär. att plocka ner muren precis så mycket att man inte kan stå själv.
fy vad kärlek gör ont samtidigt som det är det finaste som finns.
du och din blogg är så fin!
Så himla fint! det läskiga var att jag kände igen mig i mycket. Men mest fint var det.
Hej, du har väl inte missat Filmster.se? Det är en helt ny filmblogg med massor av bra filmtips!
Om du skulle gilla Filmster så kan det vara bra att veta att det går finfint att följa bloggen via både Facebook och Bloglovin’! Bra?!
Ha en underbar och filmrik söndag önskar vi på Filmster.se!
kärlek är bitterljuvt.
När man inte är i det saknar man det, när man är i det hatar man det. Fast om det är bevarat älskar man det mest av allt på hela jorden.
fantastiskt inlägg.
åh, du tog med min. blev lite sådär varm. tusen tack.
det känns verkligen i hjärtat när jag läser detta.
det gör ont.
förmodligen för att jag känner igen mig i många av texterna.
kärlek är ju så himla fint, men samtidigt så himla besvärligt, jobbigt och alldeles underbart.
Mer sånt! Gråter hejdlöst nu. För att kärlek är så fint, och att den alltid kommer när man minst behöver den. Och när man väl behöver kärlek som allra mest, när det verkligen värker i hjärtat efter någon att lämna en fest med, någon som finns kvar efter att alla andra har gått hem till sitt, då är kärleken som bortblåst. Men jag lever på hoppet, det gör väl alla?
?h, jag vill bara läsa och läsa och läsa. Så himla fint.
får man fråga du kloka flora om råd?
jag är så otroligt kär i en kille som jag trodde var intresserad av mig med, men nu så är han på g med min vän Liss. jag tycker verkligen om dem båda såå otroligt mycket. men Liss har aldrig brytt sig om någon kille, hon playar alla. vad ska jag göra? vill ju inte skada någon av dem. borde jag göra något? han förtjänar inte bli dumpad
kram ellie
Jag älskarälskarälskar när du samlar ihop dessa texter. Får jag också skriva något?
Vi låg i hans soffa. Vi hade byggt en koja av kuddar och täcken och där under låg vi. Jag såg honom inte, men jag kunde känna hans andetag mot mitt nyckelben när jag hade mina armar runt honom. Vi blev tysta en lång stund, sedan hörde jag honom säga ”jag vill ha dej nu och fram tills jag dör”. Vi båda slutade andas för en sekund där.
Vi var på en fest, jag hade sett honom ögonblicket han kom in och tänkt ”honom skall jag ha”.
Efter lite för många öl och alldeles för lång stund tillsammans utan att göra något hamnade vi i en soffa. Likt i en film såg vi på varandra, och kysstes. Kysstes, kysstes, kysstes. Trots att hela festen såg på. Och han vill göra det igen.
Pingback: K?RLEKENS VECKA | Fyndigt By Frida | Nyheter24
?h så ont det gör att läsa den första texten. Känner igen mig så satan i gatan mycket.
?H VAD MYCKET FINT!
Pingback: .. | Nitroglycerin. @ Spotlife
Har läst detta inlägget så många gånger förr, men ändå så gråter jag lika mycket varje gång
Pingback: Läs | johannawho @ Spotlife
Pingback: ”FLYKTIG TON?RSK?RLEK” | lovisavictoria @ Spotlife