Vårkärlek och vår kärlek.

De säger att på våren blir alla kära, och jag tror dem. Jag tror så starkt på dem att det känns i hela kroppen. För nu vill jag inget annat än att bli kär, efter en höst full av snöslask och grå himmel och en vinter kallare och mörkare än någonsin. Känslorna tycks vara lika djupfrysta som min kropp och än verkar inte klimatet vara redo för att tina upp mig.Nu väntar jag på vårtecknen, för på våren blir alla kära.

Det är mÃ¥ndag eftermiddag och jag möter upp honom pÃ¥ Södermalmstorg innan jag ska Ã¥ka med bussen hem till Nacka. Han gÃ¥r med händerna i fickorna, försvinner ner med ansiktet i halsduken och tittar osäkert pÃ¥ mig under lugg. Det är i början av mars och snön ligger i drivor längs husfasaderna och han är min bästa vän. ”Nej men alltsÃ¥” börjar han och ser ner i marken, tar sats och säger ”jag har insett att jag är sÃ¥ sjukt jävla kär i dig”. Mitt blod tycks plötsligt pumpa snabbare genom vener, artärer och kapillärer och hela Södermalms stadsljud verkar ha sänkts. Jag tittar pÃ¥ honom och vet inte vad jag ska säga. 169,5 cm av min fulla kroppslängd darrar. ”Ã…h” fÃ¥r jag ur mig och jag möter hans nervösa blick. Vi svänger upp pÃ¥ Götgatsbacken och jag vet inte vad jag ska svara honom. Mars, räknas det som vÃ¥r?

 

Jag kan inte förneka att jag har känslor för honom. Även fast de är veliga, otydliga känslor så vet jag att de är där. Ibland får han hela mig rusig i kroppen genom att bara avfyra det där tandkrämsperfekta leendet och när han lägger handen mot mitt ryggslut bultar mitt hjärta så hårt innanför bröstet. Under ett års tid har vi pratat med varandra varje dag och lärt känna varenda liten del av varandra och under ett års tid har han varit min bästa killkompis. Är det vår fastän det är minusgrader ute och snön ligger kvar på marken?

Jag försöker förklara för honom hur det är. Att jag vissa dagar är säker pÃ¥ mina känslor för honom och jag fyller min dagbok med hans namn och kroppssprÃ¥k och saker han sagt, men att jag andra dagar bara tänker pÃ¥ honom som världens bästa vän. Jag ber honom om lite tid. Vi sitter pÃ¥ en bänk vid Medborgarplatsen som enligt honom är den sunkigaste bänken i hela Stockholm och jag dinglar osäkert med benen. Sedan kramas vi hejdÃ¥ pÃ¥ tunnelbaneperrongen och jag viskar i hans öra att jag verkligen tycker om honom och att han inte ska vara ledsen. ”Nej” säger han, ”jag är inte ledsen, det känns mycket bättre nu när det är sagt”.

Sedan sitter jag på bussen hem och passerar Forum som ligger i ett mörkt dunkel. Himlen är grå och vårjackan är för kall. Nej, det är nog inte vår trots allt. Inte riktigt än. På väg från bussen sparkar jag iskockor framför mig och gnuggar mina stelfrusna handflator mot varandra. När jag kommer hem står mamma utanför huset och skottar bort snö i rabatterna för att kunna påta i trädgården.  Snälla, kan inte våren komma med Snödroppar, värmande sol och uteserveringar?
Snälla, tina upp mitt hjärta bara lite grann?
Snälla, ge mig våren så att jag kan bli kär.

Och så blir det den 22 mars och solen värmer oss så pass att vi inte behöver någon jacka när vi sitter på muren utanför skolan och äter glass. När han skrattar tänker jag att han faktiskt är den finaste killen jag känner. Han håller om mig i skolkorridoren och vårsolen skiner in på oss genom de stora fönstren. Jag tänker att om jag bara släpper lite på mig själv och vågar så skulle jag kunna vara i hans varma famn såhär när som helst.

Jag sitter på bussen på väg från skolan och från honom och någonting inuti mig tycks ha vaknat till liv. Brunt gräs som ser solen för första gången i år svischar förbi utanför fönstret och jag tänker på hans mjuka händer, hans mörka, brummande röst och de där skjortorna knäppta hela vägen upp till halsen. Jag tänker på hur han ser på mig under lockarna som faller ner framför ögonen och hur han aldrig riktigt kan hålla kvar blicken längre än ett par sekunder. Jag tänker på hur det känns när han lägger handen på mitt ryggslut.

Och då vet jag. Jag hör Bofinken och Koltrasten sjunga och jag vet. Jag ser Snödropparna och jag vet.
Jag vet att det är vår och jag vet att jag vill vara med honom.

141 reaktion pÃ¥ “VÃ¥rkärlek och vÃ¥r kärlek.”

  6. jag vet inte om det är för att jag är så förskyld så att ögonen rinner mest hela tiden men du skriver så fint att jag nästan börjar gråta. kan du inte skriva en bok? snälla.

    Svara ↓

  34. gud så fint.
    kärlek är fint, flora.
    känn efter vad du vill och gå den vägen. som du säger i slutet av texten vill du ju bara vara med honom. var med honom då! tänk inte på framtiden än, var bara med honom. eftersom han gör dig lycklig ser jag inget som inte talar för att du ska vara det.

    puss, lycka till fina du. kärlek är det bästa som finns.

    Svara ↓

  36. du ger oss okära personer lite kärlek. känslan att vara kär i kärleken. det är fint det du skriver, och modigt..kram

    Svara ↓

  39. jag skrek lite i bibblan på skolan när jag såg inlägget, sen läste jag hela och kom för sent till lektionen. S� FINA NI �R FLORA!!! dör ju

    Svara ↓

  40. Det är faktiskt okej att inte veta och sen veta och sen ångra sig igen. För när plusgraderna kommer smälter snön tillsammans med det grå virrvarret i hjärnan. Lycka till nu, ni är så fina :) )

    Svara ↓

  43. jag har aldrig tyck om kärlek, jag tror nog inte på kärlek. jag hatar alla smöriga texter och hollywood filmer med all detta eviga kärleks tema. men jag måste erkänna att det du skrev var riktigt jävla underbart

    Svara ↓

  51. flora. hej. det som du skrivit här var bland det mest slagna och vackraste jag varit med om. jag tror jag vågar svära på att det var lite vackrare än något annat jag någonsin läst. för det första tror jag att jag vill säga att du borde bli författare. skriva bomullslena texter som lägger sig kring varenda tonårshjärta. kan du göra det tror du? och sen vill jag säga att det ibland var som om jag läste om mig själv. mig själv och om en annan pojke som jag tänker på ibland. en pojke som, bara för några veckor sedan, sa att han är kär i mig. en pojke som knappt kunde titta på mig och som förklarade att han helt enkelt var för nervös för att släppa blicken från fasadväggen. och precis som i ditt liv, den här pojken har alltid varit min absolut bästa pojkkamrat och jag tycker om honom för det. så. hela mitt nuvarande liv fanns i din text. hjärtar inlägget via bloglovin och kommer kika tillbaka snart igen. läsa om allt.

    Svara ↓

  54. �h vad vackert du skriver. Jag vill så hejdundrans gärna också bli vårkär och ha någon som blir vårkär tillbaka.

    Svara ↓

  56. Så fantastiskt fint skrivet! Kan nästan känna känslan, även om regnet öser ner utanför fönstret och våren känns ganska avlägsen.

    Svara ↓

  57. Blir så otroligt glad av er att ni vet inte vad, vill träffa er!! Tänk att alla minnen som redan finns med er tillsammans helt plötsligt blir hundra gånger så meningsfulla och så fina att man nästan inte står ut! �h, Flora och Felix

    Svara ↓

  59. Flora din framtid är säker! Bli författare och skriv en bok! Du är så underbart duktig, helt otroligt! �hh!

    Svara ↓

  65. Jag måste bara tala om hur mycket jag älskar när du skriver såna här inlägg. Jag läser varje ord två gånger för att det är så bra!
    Tack Flora för att du ger mig hopp!

    Svara ↓

  67. Vårkänslor kan vara något av det bästa som finns. Det och de första fräknarna på näsan. Eller också känns det bara så just nu när våren strax är här. (Eller är den redan här?)

    Det låter som att du redan har bestämt dig för vad du vill. Jag vill bara säga HEJA. Våga vara oförnuftigt kär. Det är ju trots allt det värkänslor handlar om. Och visst kan det kännas lite fruset om tårna ibland, men med solen i ögonen spelar det inte så stor roll.

    Du är fantastiskt duktig på att skriva Flora!

    Svara ↓

  68. �H!!!! Jag vill bara riva av en rockballad när jag läser sånt här. Jag är ingen rockbrud och jag kommenterar aldrig. Men till detta gör jag det. Wow, Flora, wow.

    Svara ↓

  69. Innan jag läste detta inlägg tänkte jag lämna en kommentar om hur fin din blogg är och hur fantastiskt vackert du skriver om att vara kär, att inte vara det eller att inte veta. Sen kom jag in här och ser detta inlägg. Fy tusan vad du är bra.

    Svara ↓

  71. Du skriver så otroligt vackert! och jag tror verkligen att kärleken kommer med våren. Jag har spanat på en mycket fin kille ett tag nu och jag blir helt svag när våra blickar möts och det känns som vi har en speciell kontakt, men jag vet ej om jag ska våga ta steget att ta kontakt med honom.. och att lägga till på facebook känns konstigt när vi inte riktigt känner varandra. Har du några råd hur jag ska göra ? kram.

    Svara ↓

  74. dina texter, ja du flora vad kan jag säga. dem är totalt underbara och jag älskar dem. och jag önskar dig allt gott vad gäller livet och kärleken. fina fina du.

    Svara ↓

  75. Men Flora! Här sitter jag och äter rotmos med tomat i och så läser jag detta vackra! Dropp dropp ifrån ögat ner i rotmoset.

    Svara ↓

  76. �h nu orkar ja inte mer, du skriver så fruktansvärt fint. Skriv en bok, snälla gör det. Jag skulle ta med den överallt och om nätterna skulle jag ha den under min kudde. Fina du. Förskräckligt fina du.

    Svara ↓

  79. jag är från tyskland (praktiserar i stockholm nu) men jag känner din blogg och fast min svenska är inte perfekt, förstår jag hela texten och började nästan gråta. din blogg är den bästa jag känner!

    Svara ↓

  81. Det här kallar jag för inspirerande text, är den personlig elr assÃ¥ har du ”kommit pÃ¥ den” ?

    Svara ↓

  87. åh, du är så fin flora!
    Du är personen som verkligen kan sätta ord på varenda människas tankar, så himla värt.
    Du och Felix är så himla fina, lycka till för kärlek är så himla fint.

    Svara ↓

  101. skriv en bok, jag skulle ha med mig den överallt och somna pirrig i magen av alla fina ord! jag blir galen så fint det är

    Svara ↓

  102. Ã¥h, det här är sÃ¥ sant. jag har sneglat pÃ¥ honom sedan sensommaren. suttit och sagt ”han verkar sÃ¥ himla klok” i hopp om att falla nÃ¥gon jävla gÃ¥ng. förbannat mig själv för att jag försökt krysta fram fyrverkerier inombords.

    den första dagen på våren köpte jag vegschnitzlar på ica. och när jag gick ut, mötte jag honom, och hjärtat slog slint.

    det tog sju månader. det behövdes liksom lite vår. och nu finns det inget självklarare. jag äter knappt, sover knappt, skrattar mest hela tiden och dansar parningsdans i en fransbeklädd kofta.

    sen spelar det inte så stor roll om det är hans eller min egen puls jag får känna hårt, hårt framöver. det är okej, det får liksom vara så nu. jag är så oerhört lycklig i stunden. och hans fingrar spretar dumt när han vinkar till mig.

    Svara ↓

  105. Det här var verkligen helt otroligt, hur fint som helst. Du är verkligen fantastiskt bra på att skriva Flora!

    Svara ↓

  116. Den här texten är så underbar och fantastisk att jag ryser i hela kroppen. Jag vill också ha någon som kan göra att mitt hjärta tinar upp som ditt. Någon som kan göra att det blir vår, precis som han gjorde för dig.

    Svara ↓

  125. Jag ar ute och reser i nagra mander, just nu i Peking, och hamnar anda har (som sa manga ganger forr). Du ar sa fantastiskt duktig pa att skriva. Verkligen. Tror detta ar ditt finaste inlagg(som jag last iallafall). Skriver du en bok kommer den sta i min bokhylla samma dag den slapps.

    Svara ↓

  128. åh, du skriver så fint och jag börjar nästan gråta av de där orden. jag är bara tretton och har aldrig riktigt upplevt något sådär fint, men jag vet en pojke som jag önskar skulle vilja tala med mig ibland.

    Svara ↓

  140. Pingback: FLORA @ Spotlife Sammanfattning av 2011 - april & maj

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>