Efter ett nervsammanbrott förra veckan med tårar i frukosttallriken och svartrandiga kinder, en macka som omöjligt kunde sväljas och med nuorkarjagintemer-tankar darrade jag hela vägen till skolan. Så fort någon bad mig göra något brände tårarna bakom ögonen och jag kände stressen innanför bröstkorgen trassla till sig och växa ännu mer. Trodde att jag gått in i väggen så som vuxna gör ibland. Trodde att jag skulle må så förjävlaskitdåligt för alltid med ångesten pickande under huden.
Under en rast fick jag ett mail av min låtsaspappa som skrev att jag är duktig och begåvad och en jättebra person och jag fick pressa bort tårarna eftersom de där orden var precis vad jag behövde, men så jävla svåra att ta till sig. Kröp senare ihop tätt bredvid en pojkvän som alltid hjälper till, säger att jag är fin och killar mig på ryggen eller i håret när vi ska sova, bäddar min säng supernoga för att det ska vara skönt för mig att krypa ned i den och alltidalltid peppar. Och så gav han mig en biljett till att få massage på centralbadet. Bara sådär.
Och nu har plugg-stipendier-städa-blogga-jobba-hjälpa till-komma ihåg-göra ärenden-perioden gått över för den här gången och jag är lite lättare under fötterna. För efter att ha pratat med föräldrar som förstår att det är dags att ta min prestationsångest på allvar och kramar om mig länge, tror jag att jag kan vara sådär sprudlande glad igen. Vara glad och ha tid för att skriva, läsa, teckna, träna, gå på museum och teatrar, promenera i skogen och sånt där som gör allt det kalla lite varmare.
![[01[3].jpg]](http://florasblogg.se/wp-content/plugins/lazy-load/images/1x1.trans.gif)
Nu ska jag bara leva och njuta. Massor.
I know the feeling. Det ordnar sig ska du se. Stanna upp och njut av allt det goda. Skolan är inte hela världen och man måste inte alltid prestera på topp.
du ska bara veta hur mycket jag känner igen mig. gick in i väggen en gång, höll på att gå in igen en annan gång. stress är otroligt obehagligt, tillgängligt, energikrävande och alldeled alldeled jättevidrigt. jag har sedan min utbrändhet ställt mig frågan; är det värt det, i längden? ta kraft från din omgivning, den är det finaste som finns.
<3
hej flora <3
jag såg dig i hötorgshallen i lördags, ville hälsa men det var mycket folk och jag hade bråttom.
hoppas verkligen att det blir bättre, att du ska slippa stressen.
kram på dig
åh. vet känslan. ta hand om dig! ps. du har finaste bloggen! tittar in varje dag.
alla har vi ju sådana perioder, och det finns nog inget värre. vilken tur att du har så fina nära dig och att du tog dig upp! och, du är ju helt sjukt jävla bra, så förstår faktiskt inte varför du har ångest?
Flora du är bra!!! så sjukt ambitiös och duktig att det finns inte, samtidigt som du klarar av att vara glad och bra mot vänner osv. sluta stressa!
Ã¥h cornelia <3 <3 <3
Jag har själv haft ångest den senaste tiden över att jag inte har något jobb. Det känns så onödigt att lägga massa tid och energi för att oroa sig för det och få gråtattacker, när man bara vill vara produktiv och bra. Det kanske låter taskigt, det är inte så jag menar, men det är skönt att höra att någon som har det jag vill ha (jobb) också får ångest. Det måste ju betyda att det alltid är något man har prestationsångest för, och då handlar det inte om att jag bara ska lösa det här problemet (att jag inte har jobb)och sen är det lugnt, utan att man måste jobba med ångesten från botten så att säga. Försöker komma ihåg att ta det lugnt och att jag bara har 24 timmar på mitt dygn, men det är som sagt lite svårt. Hoppas att du kan lugna ner dig och må bättre!
Usch, det låter jättejobbigt! Fast gud så skönt att ha så fina människor runt omkring sig.
Jag blir alltid, alltid så där på hösten. Det slår till bara så där, helt utan förvarning, MEN det går över. Du är ju dessutom skitduktig så jag har inga tvivel i världen på att det inte kommer att bli precis så som du vill att det ska bli. Det är bara att kämpa på helt enkelt, hur trist det än låter.
det är verkligen så himla bra att man har människor runt omkring en som alltid gör så man mår bra.
ja. så himla bra.
Bra skrivet! <3
Skickar en cyberspace-kram till dig, vackra Flora! Känner igen mig så väl i det du beskriver, och lider verkligen med dig! Du är en förebild, så genomgo!
Vilket bra inlägg! Det talade verkligen till mig, som liksom många andra tjejer också varit i den sitsen. Prestationsångest är sannerligen inte kul, och inte värt mödan i längden. Hoppas att du slipper stressen, och istället kan njuta av livet
Du är bästa tjejen med bästa bloggen! Läser din blogg varje dag 
Ha det bäst, fuck the rest!
du anar inte hur mycket den här texten betydde för mig. lika mycket som håkans texter betydde när det tog slut mellan mig och killen. så himla fint att du delar med dig av sånt här, det är det bara riktigt starka personer som gör <3
Ã?Ã¥h, när jag känner sÃ¥här är det ofta tröstande att fler har känt samma sak – man är inte helt ensam i hopplösheten! När man känner sig sÃ¥här helt helt helt trasig är det jätteviktigt att man vÃ¥gar berätta (som du gör här) och TA STÃ?D frÃ¥n dom som vill ge det till dig, inte trycka ner och ”jag ska minsann klara det, duktig tjej” osv. Ambitiositet är bra, men är otroligt stressande och destruktivt ibland, särskilt hos tjejer. Vi tänker pÃ¥ dig! Kram <3
Flora, du är så fin. Jag älskar din blogg. Kram!
Idag kom jag underfund med att din blogg är min bästa
Flora, du är så otroligt klok och din blogg är den finaste jag vet. Hoppas du mår bra och tar vara på dig, kram!
Vill bara säga, trots att det kanske inte spelar så stor roll eftersom jag bara är en i mängden här. Men du verkar vara en himla trevlig och underbar person. Och det tycker jag att du ska ta vara på, seriöst. För det är så sjukt viktigt att må bra med sig själv. Och vilken tur att din sån period är över. Dom är bara för hemska. Lycka till<3
Så himla fint skrivet. Precis sådär kan jag också känna mig ibland. DU är grym!
att du bara kan sätta ord på något helt galet fantastiskt, jag kan också känna precis likadant och det var skönt att höra att jag inte är ensam om det. Tack! <3
Flora, du är fantastisk! Glöm aldrig det! Och din blogg är bland det finaste jag vet! (snäppet efter prinsesstårta)
alltså jbfaskbfew. mår precis sådär nu. jättedåligt. och jag brukade vara den gladaste människan du kunde stöta på i korridoren, vill vara den ändå (kanske ska försöka låtsas som att allt är bra. för tror inte allt för många har märkt att jag är nere) men det är så himla jobbigt. vill bara må bra igen och vet inte vad jag ska göra. fan. (fin är du förresten!)
Tror det är en av livets viktigaste insikter.
Man får inte glömma att leva och le.
aaaaaaaaah
)
vet hur det känns.
Så vla fucking frustrerande och irriterande när man inte hänger med allt man vill hänga med. Något jag har svårt att komma ifrån. Good luck, allt ornar sig till slut