Kan inte ni berätta om det finaste som har hänt er på sistone?
181 reaktion på “Kär.”
Idag när mamma rensade i våran källare hittade hon akryl färgerna som jag letat efter. Jag älskar att måla men har aldrig målat med akryl men det var verklgigen jätte kul. 5 timmar i sträck satt jag och målade och målade och lyssnade på Louis Armstrong, det var det mysigaste jag gjort på länge.
Det finaste som hänt mig? Det var när jag blev kär i min kollega. Jag blev arbetslös och trodde aldrig att jag skulle se honom igen. Men där stod han, utanför min ytterdörr, med snö i håret och ett leende på läpparna. Och han berättade att han var kär i mig.
Det är nog det absolut finaste som hänt mig någonsin.
Det finaste som hänt mig på senaste tiden är att jag har träffat en fin kille. Jag vet inte riktigt vart det kommer att leda, men det är lite det som är det fina med det hela. Han får mig att glömma att mamma är sjuk. Han håller om mig två sekunder längre än alla andra när vi ska säga hejdå. Så känns det i alla fall.
Jag träffade mitt ex i helgen för första gången på två månader, han satte på låten jag saknar dig mindre och mindre med melissa horn och sa jag tänker på dig när jag hör denhär låten Ellen. Fast tvärtom, jag saknar dig mer och mer. Världens lyckligaste.
Det är så fint att det är jobbigt när man är kär men inte vet vad ma ska göra. Jag vill göra så mycket som singel. Men jag vill göra så mycket med han.
Något som är lite fint att jag precis träffat en kille jag tycker mycket om, och han tycker om mig. Fast vi vet liksom inte vad vi vill, om det ens kommer leda till något. Ingen av oss har tid för varandra men det är ändå liksom fint på nått sätt. Kommer aldrig glömma när vi låg där halvnakna i en trång säng och han sa hur fin jag är hela tiden. Det betydde mycket för mig. Samtidigt som han jämt försökte kyssa mig, fast jag lät han inte.
Jag saknar honom och vill ha honom. Samtidigt som jag inte vet om jag vill det.
Och det oroar mig att han kanske inte tänker på mig så som jag tänker på honom.
Förresten Flora, detta är så nära kärlek jag kommit med en kille.
?r så sjukt rädd för att bli krossad, men han får mig att släppa mina murar lite. Jag är 17 år.
Att komma ut från en toalett i källarvåningen i en byggnad där de spelas en massa musik, och möta hans blick och se hans kinder liksom mina färgas röda.
När solen sken för första gången på fem hundra år för någon vecka sedan. Den värmde på riktigt, det droppade från taken och jag kunde ha min tunnare jacka på mig igen. Man får ju nästa lite hopp om livet.
Det finaste som hänt det senaste, det va nu ikväll. Sitter i min pojkväns mammas lägenhet i Haninge för första gången, och får borsta hans lillasysters hår och sen fläta det, innan hon ska sova. Kändes så otroligt fint bara.
igår kväll var jag full och dum. hade den bästa kvällen på länge. träffade en kille och vi grovhånglade mitt på dansgolvet länge. idag skickade jag sms till honom och hjärtat bultade något otroligt.
min bästavän som vart utvisad tillbaka till sitt hemland Ryssland berättade att han kommer hem i april. Jag saknar honom så och tårarna forsade ner som om jag precis hade sett Titanic.
Jag har känt mig så himla ensam på sistone. Det har känts som att det inte finns någon som jag i den här kalla i stan och och det har känts så länge. Men nu i veckan har det kanske vänt. Jag kanske håller på att få en ny, väldigt fin och likasinnad vän. Det känns så himla fint.
När pojken som är vackrare än vackrast, väldigt alldeles jättemycket för snygg för mig, ringde mig fem gånger på raken och bad mig sova sked med honom just inatt.
(och jag kunde ju inte tacka nej och nu är jag helt rusig över att ha sett honom i vita kalsonger och bar överkropp)
Det finaste som hänt mig på senaste tiden.. Det måste nog vara att jag kommit igång lite med att träna med min lilla hund igen. Det är helt sjukt vilken lycka jag känner när hon springer runt ute i snön och hoppas och skuttar. Min fina.
Jag fick ett sms av den finaste jag vet. Vi har inte setts på ett tag och bestämde att vi skulle ses snart. Vi lär inte ses på ett tag iallafall, och det gör ganska ont. Men det var fortfarande fint.
Det finaste jag vet är att kolla in i pojken med dom isblåaögonen och låta min hand dras genom hans blonda hår. Samtidigt som jag vet att han bara är min och att jag bara är hans. Som när vi låg i min säng tättintill med varandras kroppar som värmde. Då han frågade om jag ville bli hans. Jag är så kär så det finns inte. Jag älskar honom lite mer för varje dag som går. Och jag hoppas att jag får spendera den här våren med honom, och gärna resten av årstiderna. Och gärna mycket mer.
Han sms:ade och sa att han äntligen hade tid att träffas. Jag satt nervös och väntade på honom i en busskur. Men det visade sig att jag inte behövde vara nervös alls, min hand passade perfekt i hans och det var den finaste vinterpromenaden jag varit med om.
Att trots skitdagar med blöta skor, människor som inte förstår sig på mig eller jag dem och mitt jättejobbiga tappa-bort-allt-syndrom så lyckas ändå en människa ta fram mitt skratt och min glädje. Världens absolut bästa pojkvän som hänger med i alla svängar,tjat om socialism och utbrott vid hunger och sömnbehov. Han gör världen så himla vacker.
När jag fick gå själv med killen jag är kär i från skolan till stan. Det var torsdags eftermiddag, han sparkade i snön och jag tänkte att han gick saktare än vad han brukade göra.
Det finaste som hänt mig var att magen pirrade tre gånger på raken under en minut fast att vi varit ihop i tre år och snart fem månader och alla sa att det skulle sluta pirra efter ett år, dumt påstående kan jag tycka
Jag gjorde slut med min favoritperson i fredags. Och det låter ju konstigt att det är något fint. Men det fina är att jag äntligen, äntligen, äntligen insett att vi inte kan vara med varandra just nu. Kanske i framtiden men det får vi se då.
Så efter att ha varit lättad och blivit struken över håret av en bästa vän hela natten och färgat hårtopparna lila så var det första som hände när jag gick in på krogen igår att den enda jättefina killen där inne kom fram till mig och sa att vi bodde grannar.
Jag känner mig hoppfull fastän jag gjort slut med den som krossat mitt hjärta för första gången en gång i höstas. Och det tycker jag är fint.
där låg jag på min arton årsdag. hans armar hårt bundna runt min midja, han hårt bunden till mitt hjärta. Där låg vi lite halvfulla efter en galen och underbar kväll. jag berättade hur lycklig jag var att han var min, och hur jobbigt det hade varit att se honom varenda dag i skolan i nästan ett år utan att få ha honom. problemet är i alla fall löst nu.
JAG ?R S? HIMLA IN I HELVETES J?VLA PANIKK?R I HAN SOM VISKAR I MITT ?RA ATT JAG ?R V?RLDENS FINASTE TJEJ OCH SOM SKRATTAR SOM ETT MONGO OCH HAR V?RLDENS FINASTE LEENDE
Det finaste var nog när jag fick en spontan liten kärleksförklaring av min pojke, där han bland annat talade om hur lycklig han är som har mig. Och det värmer så himla mycket för just nu är jag så skev och trasig att det är svårt att tro att jag kan göra någon annans tillvaro ljusare.
Det fina är inte att jag tycker om mina bästa killkompis alldeles för mycket, men att han har flickvän. Det gör mest ont. Det fina däremot är när han dröjer kvar med blicken på mig alldeles för länge eller när mina vänner som inte visste om mina känslor en dag kom och sa att det syns långa vägar att han tycker om mig mer än som en vän. Det finaste är nog ändå att jag har kvar allt hopp om att det en dag kommer bli vi två.
Alla stunder med min pojkvän, och att jag idag träffade mina kompisar från högstaidet som jag inte ser allt för ofta. Men som alltid när vi äntligen ses är det precis som vanligt, vilket är väldigt skönt!
när vi promenerade över söder och han tog min genomfrusna hand i sin, drog mig intill sig och viskade ”för att vi ska kunna hålla samma takt när vi går” för att sedan le det där leendet som får hela världen att stanna. sedan pussades vi på en parkbänk och han sa att han önskade att det inte vore så många timmar och ett helt hav emellan oss för det här ville han göra oftare.
det finaste som hänt var i fredags. när jag äntligen fick se rammstein med min pojkvän (hans favoritband). & det var så himlahimla bra. sen att jag träffat fina vänner hela helgen. en sjukt värd resa till stockholm kan jag lugnt säga.
när en kille som jag inte vet om jag är kompis med eller gillar tittade mig länge i ögonen när han pratade med mig. och när jag tittade bort och sa något till en annan och sedan vände mig mot honom igen och såg att han fortfarande tittade på mig. pirret som kom i magen då följt av att båda log och slog ner blicken i bordet.
att en av mina killkompisar skickade ett sms till mig genom lördagsnatten där det stod:
”du är perfekt precis som du är.”
och det är det finaste någon har sagt till mig på väldigt länge.
när min pojkvän kramade mig hårt hårt och mellan tårarna viskade att han ska göra allt i sin makt för att aldrig mer gör mig besviken. och visst, man kommer alltid att bli besviken, men det var ändå så fint.
Jag fick spendera hela helgen med min allra bästa kompis, vi ses inte lika ofta numera, men när vi väl gör det är allt precis som vanligt. Vi åkte snowboard, tittade ut snygga killar i liften, ramlade i branta backar, bakade tårta, drack té, låg uppe sent och pratade och jag var så himla glad. Det tändes en gnista hopp inom mig, att trots att vi inte ses lika ofta, hon och jag, så kommer vi alltid att vara vänner.
För ett tag sen var jag sådär hemligt förälskad i en sån himla fin kille. Jag vågade aldrig berätta det för honom så vi blev bästa vänner istället. Vi spenderade den finaste sommaren tillsammans men när sommaren var slut fick jag reda på något som knäckte mig och krossade mitt hjärta totalt. Han var kär i min bästa vän. Min bästa vän var också någon som jag varit kär i. Jag bara grät och grät och grät och var så arg. Men tiden gick och jag insåg att det inte var hans fel. Man väljer inte vem man blir förälskad i.
Jag fyllde år för några dagar sen och i födelsedagspresent fick jag en barnbok, Lady och Lufsen. Han hade ändrat namnen så att boken handlade om oss istället och det var så himla fint. ?ven fast jag inte är kär i honom längre så älskar jag honom. Den där boken var ett bevis på att han känner likadant och det var det finaste på länge.
När han sov över hos mig för första gången i lördags. Vi låg och pratade och kramades hela natten tätt tätt ihop. På morgonen vaknade jag av hans andetag i min nacke och hans arm runtom mig. Jag tänkte att jag skulle vilja ligga kvar så föralltid.
han hade bokat platsen bredvid mitt egna säte av säkert tvåhundra platser i samma salong! hur stora är oddsen? ”visst är världen liten?” sa han, och varje gång han ville viska om något som hände på scenen, som han tyckte var roligt, så kom en vindpust av bästa parfymen och bästa killen. så himla hemligt kär
jag och min pojkvän bara låg i sängen och kollade varann i ögonen, och varje gång jag log så sprack han upp av glädje och visste inte vad han skulle ta sig till och sa ”du är så jävla söt!”
det är nog det finaste jag har varit med om!
Det finaste som hänt mig på sistone är att läsa alla dessa otroligt fina historier. Det fina smittar av sig lite, trots att jag så innerligt längtar efter någon att hålla om, men inte hittar någon som vill hålla om mig.
Det går en kille i min klass (jag går tvåan på gymnasiet) som jag tycker väldigt mycket om. För några dagar sen hade jag min första långa konversation ensam med honom, och det var han som tog initiativet! För er kanske det inte är något, men det här är alltså en kille som i ettan inte vågade hälsa på folk. Det är inget stort – klart och tydligt, men det är väl som alla säger: det är småsakerna som räknas. För mig i alla fall
Det var fint att för första gången på flera veckor få byta ut fosterställningen på badrumsgolvet mot dans dans dans och komplimanger från vackra främlingar. Jag klarar mig själv.
Idag när vi hade balträning och till den enkla valsen ska det nu snurras och snurras och snurras. Detta var lite svårt för mig och min pojkvän att han trampade bort min känsel i fötterna. Som tröst skämde han bort mig med massa choklad han köpt på bussen hem till mig sedan för att pussas och ge fotmassage. Kärlek!!
Jag har insett vilka fantastiska vänner jag har. Jag har alltid haft svårt att få vänner eller jag trodde att jag hade svårt för det, men det har visat sig vara mycket lättare än vad jag trodde. Det glädjer mig och jag är så himla glad över hur mitt liv är nu. För exakt ett år sedan gick jag med en klump i halsen till skolan men nu går jag med ett leende varje, varje dag.
Jag har en kompis. En underbar kompis, som förtjänar det bästa. I lågstadiet blev hon mobbad, och hennes hemförhållanden är inte de bästa. Men hon är så himla bäst, även om hon inte tror det om sig själv. Därför var det finaste som har hänt mig (fast det inte hände mig) att hon på alla hjärtans dag fick en ros av ett gäng killar i en av vår parralellklasser som tyckte att hon förtjänade den, för att hon var så fin. Det förgyllde både hennes och min alla hjärtans dag. Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv över en annan människas lycka.
Jag har träffat en ny kille, efter att ha legat och gråtit över mitt ex i ett år. En sprillans ny kille med ärliga ord och tid för mig. Tänk, efter ett år av ful smärta, vakna nätter och svullna ögon så blir det fint. Så himla fint.
När vi var ute på hans land för första gången sedan i somras och bara satt i soffan och nöjt av att solen värmde genom fönstret. Sånt som man lever på när man träffas en gång i veckan.
I dag på morgonen vaknade jag bredvid världens varmaste människa. Killen med världens finaste hår, världens finaste tänder och med en röst som gör mig vårig inombords.
min pojkvän hade varit på ett sjukhus i en annan stad ganska länge. en dag när jag åkte dit så la han inte märke till mig när jag kom, han var så svag. jag satte mig på en stol bredvid hans säng och klappade honom över handen. inuti kände jag hur allting föll ihop, tills han tog min hand och tryckte till. en, två, tre gånger. vi brukar göra så. som jag, älskar, dig.
för i övrigt så mår han bättre nu. igår tog han en promenad för första gången sedan han kom hem från sjukhuset. ?går det bra?? frågade jag. han hyschade och svarade ?nu njuter vi?.
Ikväll när jag satt och kollade på Big Brother och gosade med min katt, lät det som att hon fick en orgasm och, snuskig som jag är, skrattade jag och tyckte att det var lite fint.
Efter 4 månader av längtan efter min pojkvän fick jag äntilgen kyssa honom igen, då var jag som lyckligast. Efter en hel höst av längtan och med skypesamtal av dålig kavlité från USA var känsla att träffa honom igen obeskrivlig. När den man älskar befinner sig 1000 mil bort och man måste krypa ner i sängen själv varje kväll är det då man förstår hur mycket personen betyder för en. Avstånd kan aldrig förstöra våra kärlek. Jag ?lskar Han <3
På sistone när någon har frågat mig vad jag har haft för mig eller hur början på året har varit, har jag inte riktigt kunnat svara för allt jag minns av januari och februari är Honom.
Mina finaste vän förlät mig för allt dumt jag gjort och jag förstår nu mer än någonsin hur bra hon är och kan bli lycklig av att bara tänka på att hon är min vän. Då spelar ingenting annat någon roll.
Varit kär i samma kille i 27 månader. Somnade och vaknade i hans alltid så varma famn innan han for iväg på resa utomlands. Det har inte ens gått ett dygn sen senaste pussen och fortfarande är vareviga cell i min kropp utom sig av längtan tills han kommer hem igen och hans läppar möter mina.
Det finaste som hänt mig är att komma förbi alla hinder som ibland kan uppstå och istället bara njuta och faktiskt känna sig lycklig. Att tillåta sig själv falla så djävulskt utan någon rädsla överhuvudtaget, för att inom mig vet jag att han alltid tar emot mig. Att jag kompletterar honom på samma sätt som han kompletterar mig. Att med oss två är allt möjligt, för vi är oövervinnerliga. ATT K?RLEK ROCKAR
det finaste som har hänt mig det senaste är även det finaste som har hänt i hela mitt liv, hittills. jag har blivit kär, för första gången i mitt 18-åriga liv. inte i vem som helst, utan killen som fyller år dagen före mig, han som är överdrivet noggrann med att inte smutsa ner sina vita skor, han som pratar spanska (som enligt mig är världens finaste språk), han som jag hånglade med för två år sedan (och var mitt första hångel under min gymnasietid), han som jag under snart tre års tid har tyckt är den snyggaste på min skola, han som i höstas sa att han var kär i mig. då insåg jag att jag var kär i honom. skulle kunna skriva en hel roman om honom, men jag tror jag nöjer mig med de få raderna som är nerkluddade nu. plus, jag tror att jag på riktigt har hittat någon som jag kommer säga ”jag älskar dig” till, och mena det med varenda atom i min kropp.
Han med den alldeles för långa luggen, dom alldeles för långa benen, den platta magen, det där otroliga leendet, den perfekta humorn och den där konstanta glimten i ögat. Han är det finaste som hänt mig på sistone.
det finaste som hänt mig på sistone är att jag träffat den där killen som jag tror att jag skulle kunna bli kär i och att han skulle kunna bli kär i mig. Men det är också det jobbigaste för jag vet att jag måste lämna honom om tre månader och jag vet inte alls om jag kommer träffa honom igen för Sverige och USA är så himla långt i från varann.
Det finaste som hänt mig på sistone är nog när jag gick hemåt från en kväll ute med min vän, han som jag nog gillat lite i smyg ända sen vi lärde känna varandra. Han som får det att pirra lite extra i magen när han stryker undan håret från ansiktet på en, han som får fjärilarna att fladdra sådär extremt mycket i magen. Han.
Vi gick hem som vanligt och då när han stök undan håret från mitt ansikte så berättade han att han tycker om mig så himla mycket och kysste mig. Jag har nog aldrig varit lyckligare.
Det var sjutton dagar sen nu och den där kyssen är fastbränd på mig och fylls på nästan varje dag. ? herregud vad jag tycker om honom
När jag var lite för trött på livet och pojkar och min bästa kill kompis sa, men du är ju så jävla coolt och söt och jag lovar att han snart också kommer märka det. Det var så fint tyckte jag.
Det finaste som hänt mig var att pojken jag var så sjukt himla kär i i sjuan skrev att han tycker jag är fin, duktig på att fotografera och att vi borde ta en fika någongång.
Nu går jag alltså i ettan och är så himla förvirrad.. varför var han tvungen att vänta massa år liksom?
Det finaste som hänt mig har inget med kärlek att göra, men det är att jag insåg att staden jag bor i just nu är så himla vacker och jag är så lycklig som får bo här i ett år.
När jag, tidigt i lördags tränade livfulla åttaåringar, vi lekte en lek och laget jag ledde vann. Då sprang den där lilla härliga men ack så busiga killen fram till mig med sina havsblåa ögon och röda kinder och sa ”Frida, Frida, FOT-FIVE!” I stället för high five, sträckte fram det korta benet och tittade på mig med ett gladare ansikte än någon annan. Jag blev varm i hela kroppen.
Det gläder mig, att även om det inte är en pojke i min egen ålder som får mig att smälta finns det andra människor som nästan får mig att göra det. Att smälta.
Det finaste som hände mig var dels att jag fick en kyss av en kille, jag tänkte inget mer på det men fick ett sms några dagar senare där den frågade om jag ville fika.
Sedan har jag de finaste kompisarna som finns i hela vida världen och det gör ont när jag tänker på att en stor del av dem tar studenten om några månader.
Ett av det finaste som hänt i veckan var att få spendera Alla Hjärtans Dag med fem fantastiska vänner, ligga i en stor hög, tröstäta kärleksmums, kolla på romantisk komedi och tillsammans sucka: Fan vad tragiska vi är!
att i två dygn bo i ett hus mitt ute i ingenstans med mina bästa vänner och dansa hela nätterna för att sedan vakna upp bredvid honom och allt blev precis som jag drömt det.
jag har flyttat ihop med min fina kille. varit i skåne och i stockholm och hälsat på alla mina bästisar, som flyttat ifrån mig och småland. åker snart till paris och sedan rio i tre veckor med min bästa vän. och idag ska jag åka till kristianstad, för att imorgon och på onsdag göra de sista testerna till polishögskolan.
lördag natt klockan två, cigarettfimpar på marken. Snön och vinden yrande omkring på busshållplatsen. Efter live musik och någon öl för mycket, och en kärleksfull kram från HONOM.
Jag tog av mig hans tröja och skulle precis dra på mig min blus innan jag skulle tillbaka till min lägenhet, men när jag stod där och har precis lagt hans tröja på sängen känner jag två varma händer runt min midja. det var han. han kysste mig i nacken innan jag drog på mig min blus.
Jag gruvade mig, ville inte lämna honom där för ingen av oss hade sagt något om att ses igen så jag vred på mig och gick fram. höll om honom en sista gång, kysste honom på kinden innan jag sedan 10sekunder senare gick ut från rummet med en lapp med hans namn och nummer på.
Igår smsade vi med varandra och bestämde att vi skulle träffas i veckan.
Så omedveten om vad som skulle hända, så omedveten om allt. Utan några direkta eftertankar satte mig jag mig på tunnelbanan. Kändes som att stationerna aldrig tog slut. 10 stationer senare hoppade jag av. Ringde en vän, hyperventilerade lite och satte mig på bussen.
Efter 10 minuters väntan vid bussplatsen så ser jag honom.
Han som fick mig att ta de där 10 tusen stegen från något annat, han som fick mig att sätta mig på en tunnelbana utan direkta eftertankar och bara vara omedveten för en stund, omedveten om vad som skulle hända.
Idag vet jag vad som hände.
Jag har precis fått reda på att om en vecka bokar jag en resa till England, i en vecka med min bästa tjejvän och dessutom sa min pojkvän och hans familj att dom vill att jag ska följa med dom till Stockholm OCH Kreta i sommar, och jag har också fått sommarjobb på världens mysigaste hotell med dom bästa cheferna. Och jag sitter nu på bussen påväg till Småland, 2 timmar kvar. Solen skiner i mitt ansikte och jag känner hur våren är på väg. Jag är bara lycklig!
Egentligen har mitt hjärta varit halft om halft sprucket i halv år. Det är så idiotiskt när den mest fascinerande personen man har mött i hela sitt liv är ens raka motsats och allting tycks bli plus minus noll. Vår historia tog slut för knappt en månad sen men jag vaknar upp fortfarande upp i natten och blir ledsen över det.
Under lördagsnatten träffade jag på en ung man som inte var klaustrofobiskt nära och kiknade i skratt som en hoppfull liten pojke på julårsafton. Det var alltid en halvmeters mellanrum mellan oss när vi dansade på ett smockfullt dansgolv med glassplitter under skorna. Jag minns att han sa att jag var vacker men jag låtsades inte höra det utan bara spann vidare på allmänna samtalsämnen.
Jag träffade min pojkvän i höstas på en fest. Jag hade en del förutfattade meningar om honom under kvällen. Vi låg på rygg i en dubbelsäng och kollade upp i taket med hans kompis klockan tre på natten och pratade. En vecka senare var vi tillsammans, och snart har vi varit tillsammans i tre månader, och massa fler kommer det bli!
jag sitter inte längre skakandes på badrumsgolvet, jag gråter inte på toaletten på lunchen, jag klarar av att se honom pussa på någon annan. Han är ute i mitt liv, och det är förjävla skönt.
Mitt liv är rätt så mörkt och dystert just nu. Men något fint som hände förra veckoslutet var när min fina fina vän som studerar alldeles för långt ifrån mig i veckorna och bara kommer hem till helgen sade till mig ”jag har gått hela veckan och velat berätta detta för någon men den enda som skulle förstå är du”. Då blev jag alldeles vänskapskär i henne.
Att en av de sötaste pojkarna i Skåne kom fram till mig(mig!) och sade att jag var vacker. Jag fick mig första lyckorus-puss och sen blev jag helt skakig, då pussade han mig igen. ?h, Flora! Han har också dreads, som jag, han lyssnar också på Mumford and Sons, som jag, och han pratar nog den bredaste Lunda-skånskan man kan göra, lite till kanske. ?h, jag tror jag har hittat honom! Han har så fina kopparröda dreads och hans näsa är fylld med fräknar. Han heter Marcus. åh! jag är förälskad.
Blev på dåligt humör igår på grund av alla tjejer som klarar allting bättre än mig. Yngre tjejer och äldre och folk som är lika gamla. I alla fall känns det som om jag är misslyckad i vissa aspekter. Pratade med mina storebröder och de försöker hjälpa så gott de kan, och det är faktiskt väldigt fint att de försöker. Idag är det måndag och jag har sjukskrivit mig fast jag är frisk som en nötkärna. Mina föräldrar tycker att det får jag. Jag är bara hemma och pluggar och tar det lugnt, och det uppskattar jag. Skönt att ha förstående människor runt sig fast man inte alltid förstår sig själv! Puss
Jag, min bästa vän, hennes pojkvän och Han med stort H, som dock bara är min vän, skulle se en skräckis, vi alla låg och trängdes i den lilla sängen och plötsligt kryper Han med stort H upp bakom mig, lägger armen runt mig och greppar min hand, jag kände varje andetag han tog och plötsligt vaknade fjärilarna till liv i min mage.
Det finaste som hänt på sistone var nog när jag var i falun med skolan och det var disco sista kvällen. Killen jag gillar och som jag trodde inte visste vem jag var tittade på mej mesthelatiden och lite senare råkade jag höra honom prata med sin kompis om mej. sen dess går jag på rosa moln ungefär, och han fortsätter titta på mej.
Att jag som fått ångest av att behöva äta minsta lilla såsklick eller portioner större än en två-årings, åt en hel semla igår. Helt utan tårar, bara massor njutning av söt mandelmassa och len grädde. Nu ser jag bara ljust på framtiden. En glad, underbar, frisk framtid.
Hela helgen har jag legat i soffan med en av mina bättre vänner, ätit scones och jordgubbar, druckit te och tittat på massa skitfilmer. Och idag när jag vaknar så ger jag och min syster min mamma blommor och överraskande presenter på hennes födelsedag idag.
Det finaste som hänt på sistone är nog att jag har träffar en fasligt fin kille på gymmet. Eller träffat och träffat, vi brukar gå på samma pass 2 gånger i veckan. Våra blickar har möts inte vara en gång utan 2, 3 eller 4 gånger och jag blir så glad varje gång. Visserligen är han lite äldre, han gick i min systers klass förut och de har tagit studenten medan jag har endast börjat i ettan, men ändå. Drömma kan man!
För första gången på tre år högg det inte till i hjärtat när jag såg att han som krossade mig och hans flickvän firade tre år tillsammans. Och det känns så obeskrivligt jävla bra.
När min bästa killkompis höll min hand och sedan kröp över i min säng i lördags trots att vi flera gånger pratat om att vi är alldeles för bra kompisar för att låta något hända mellan oss.
För några veckor sen så träffade jag världens finaste man på en semester (han var hela 6 år äldre så man var han allt), alla killar jag tidigare träffat blev plötsligt likblekt tråkiga jämfört med honom. Vi hade två dagar tillsammans, två helt jävla underbara dagar och fyfan, när jag satt på bussen på väg till flygplatsen och hoppades att han skulle höra av sig så föll tårarna, hjärtat knöt sig.
Nu har det gått en månad sen jag åkte därifrån och han har inte hört av sig. Men han är ett förjävla fint minne.
Det bästa som har hänt mig är ett sönkaos. Ett snökaos som varade en hel helg. Så många dagar han var med mig, så många dagar var det dåligt väder. Det var som att någon inte ville att vi skulle gå ut. Då pussades vi istället och kollade läste i tidningar.
Det finaste som hänt mig på sistone är att jag idag kan säga att mitt hjärta inte längre är trasigt. ?ven om jag var helt oförberedd på att se dedär ögonen igen. Jag mår så bra. Fastän jag vet att det inte kommer att bli ett vi av oss.
jag ska åka till min moster på söndag. hon bor i frankrike så vi träffas inte så jätteofta. hon är världens bästa moster, jag tycker så mycket om henne.
”Och vi kan le men bara i sekunder, det är ett uttryck för känslor och det är förbjudet” Lite så är det. Men inatt vaknade jag av att han gav mig en snabb puss på nästippen. Då behövs det inga ord.
Det finns en pojke som har mörkt hår, vackra ögon och stora händer. Det som först var tomma sms blev djupa samtal, något som nu mynnar ut i en kärlek djupare än någonsin. ?nskar bara att jag fick uppleva hans närhet här och att det inte vore 2165 kilometers avstånd mellan våra hjärtan.
Förra veckan kom jag och min pojkvän fram till att vi borde båda ta ett mellanår från studier och resa utomlands. Så efter studenten skall jag jobbajobbajobba, och sen ska vi tillsammans på hösten resa runt för att uppleva åtminstone Indien, för minst en månads tid. Inte sådär all-inclusive turist-ish, utan för att lära känna landet och folket och äta god(??) mat. Det kanske blir nåt annat land också, men just nu är jag bara så otroligt ivrig över att planerna kommit så här långt och båda vill det. Jag tror att resan kommer att stärka våra band, speciellt då vi kanske hamnar utför en svår period då vi studerar vidare på olika orter!
-Igår bokade jag en lägenhet mitt i Nice andra veckan i juli tillsammans med en kompis och det känns så himla bra och lite närmare sommaren nu.
-Jag har en viss kille som skriver god natt till mig varje kväll och fast att jag redan sen länge tillbaka sover när har skriver det så får jag ett mysigt sms att vakna till. Jag skall bara våga träffa honom också.
-Jag dansade på en stol hela lördagskvällen. var så himla galen.
Jag och min pojkvän har lite svårt att säga att vi älskar varandra, trots att vi varit tillsammans ett år – vi har bara sagt det ett fåtal gånger. Häromdagen sov vi tillsammans, då han plötsligt vaknade mitt i natten, och bara viskade det i mitt öra, utan att tveka. Det är dessa spontana, oplanerade stunder som är mest värda för mig.
det finaste som har hänt mig var att idag kom världens bästa lärare tillbaka. hon gick in i väggen för ett tag sen och har varit borta några månader. det finns ingen som hon, och nu är hon tillbaka.
Det finaste som hänt mig på länge, var i lördags när killen jag gillar strök mig över håret, kysste mig och sa att han inte kunde komma på någon annan plats han hellre skulle vilja vara på och ingen annan han skulle vilja vara med än just mig och hos mig i min säng precis då. Sedan sa han att han älskade mig. Blir varm i hela kroppen när jag tänker på det. ?h, jag är så himla kär!
Det finaste som hänt dem senaste veckorna, eller kankse för alltid är att jag äntligen hittat tillbaka till min bästa killkompis. Efter en nära kompisrelation, som övergick till känslor som inte var tillräckligt starka för ett förhållande slutade det i tårar och att vi inte pratade alls. Nu snart 2 år senare har vi hittat tillbaka och är bästa vänner igen. Vi sågs i fredas, drack te, såg på film och bara kramades som förr i tiden. ?r så himla glad och lycklig. Det är så fint att vi äntligen hittat tillbaka till varandra!
Jag vågade. Jag vågade lägga armen om honom, och när jag blev nervös och började fumla med handen lade han sin hand om min arm för att jag skulle hålla kvar.
Det fina är att jag får vara så jävla kär som jag är just nu. Det faktum att han känner samma sak ska vi inte tala om. Han gör mig så lycklig. Hur han väcker mig med pussar och hur bra vi känner varandra. Hur jag kan gå helt osminkad och känna mig sjukt snygg när han tittar på mig. Och hur vi trots allt lyckades ses idag, helt spontant, och ta em fika på ett sextiotalscafé i en källare på söder och kunna prata om precis allt men också bara vara tysta. Det är fint och jag är otroligt tacksam över att få vara med om det.
jag råkade kyssa min bästa vän. och somnade en meter ifrån honom och kunde inte sova för nu har jag förstört allt tänkte jag. och på morgonen gick jag upp innan han vaknat och skulle precis gå när han plötsligt var där med sina långa armar som jag aldrig riktigt varit nära på riktigt han frågade vart jag skulle så tidigt, pekade ut genom fönstret på den deprimerande februarimorgonen och frågade om jag verkligen ville ut dit. så drog han ner mig i sängen och så låg vi där och myste hela dagen istället, och varje låt vi lyssnade på tyckte vi passade in på oss. det bästa som hänt mig på länge, att jag trodde jag förstört nått av det finaste jag har, men att jag kanske gjorde det så mycket bättre. får se.
Jag insåg hur mycket jag älskar min skola och alla mina klasskompisar. Det var en helt vanlig svenska lektion, plötsligt blir jag helt varm i hela kroppen och jag inser att jag valde helt rätt gymnasium. Jag fick lust att krama och pussa alla. Jag tror kanske att jag gjorde det, men jag kommer inte ihåg för jag var uppe bland molnen, fylld av alla underbara känslor. Det var nog ingen annan än jag som verkligen förstod hur jag kände, efter tre hemska år på högstadiet där jag knappt pratade med någon och där jag aldrig riktigt passade in. När jag valde gymnasium så gick jag efter magkänsla, och det var det bästa som någonsin hänt mig.
För fyra månader sen låg jag ofta i min sängen och grät för att jag kände mig så ensam. Jag trodde att jag aldrig någonsin skulle få uppleva samma kärlek som jag läste om på din fina blogg. Jag ville uppleva det som du och Felix har och jag trodde att det var något fel på mig eftersom jag aldrig blev sedd.
Idag, fyra månader senare, ligger jag mest i min säng och tänker på världen finaste pojke som räddade mig från ensamheten med stora kramar, mjuka kyssar och fina ord och jag är så jävla kär. Kär på samma sätt som du är och jag är så himla lycklig för jag vet att han känner exakt likadant tillbaka. Det är det bästa som har hänt mig på länge!
mitt hjärta är krossat och jag bara gråter och gråter och gråter men det är okej. just det, att det är okej, är väl rätt fint även om jag önskar att det inte behövdes. att han fortfarande var min.
Under några månader, som ibland känts som en evighet och ibland som några sekunder, har jag fått möjligheten att uppleva det underbara med att medverka i en musikal. Fast dessa månader även har varit fyllda av tårar, stress och irritationer har de också vara bland de bästa i mitt liv. Och sen, när vi stod där alla tillsammans på premiären, fanns det bara ett stort lyckorus inom mig. Det var magiskt och väldigt fint.
Jag körde för första gången från Stockholm i lördagskväll, och det blev en fruktansvärd snöstorm. Så hemsk att jag trodde att vi skulle dö och jag ville mest spy där vid ratten. Det var mörkt och halt och blåsigt och jag såg ingenting. Det värsta jag någonsin gjort.
Det fina med den här upplevelsen var när vi tillslut var tillbaka i Jönköping, när mina fina vänner som satt i bilen sa hur imponerade de var av mig. De fina var att de sa att jag var deras nya hjälte. Det var väldigt fint av dem.
Han med svart hår och mandelfärgade ögon har tillhört mig i över två år nu och jag är fortfarande så kär att jag ramlar ner för trappor när han passerar.
Det finaste var dock häromnatten när jag vaknade av att han tittade på mig och sa med viskande röst att jag är hans allt och att vi nog borde ligga kvar där i sängen resten av dagen, för världen kunde visst klara sig utan oss, men han kunde inte klara sig utan mig.
Jag träffade en fin pojke för en kväll på en fest. Det började med att han tog min hand när vi var ute och gick. Efter det var vi varandras, endast de timmarna som festen var. Han hade sånt där rufsigt, guldigt hår och en pojknacke. Jag tror jag blev kär för den kvällen. kan man det? Ibland händer det att jag känner hans lukt svepa förbi. Nästan så att jag saknar hans beröring. Det känns lite konstigt eftersom vi inte kände varandra, jag kunde bara hans namn. Men av att bara se in i hans ögon och vara bredvid honom så kändes inte allt så långt bort som det alltid brukar göra. Jag hoppas att en sådan kväll kommer igen, å igen. & kanske blir min närhet trots att avståndet är tryggt. I sommar.
att pojken jag gillar, finaste pojken i hela universum blir alldeles tyst och rodnar när jag är i närheten. vill dö av lycka även om jag inte vågar hoppas på något
Att min absoluta favoritperson i världen kom hem till mig efter vi varit isär i nästan två veckor. När vi låg så tätt som det är möjligt och jag var så glad att få ha honom nära mig igen så sa han att han älskar mig. Lycka
Det finaste var nog att min 7åriga kusin sa till mig att jag såg ut som lilla sjöjungfrun efter att jag färgat håret. Kan vara finaste komplimangen jag nånsin fått
jag satt bredvid honom framför en geografi film i en grå lektionssal i fredags och skrev hemliga meddelanden på anteckningspappret emellan oss. han luktar så gott och säger alltid de mest briljant sakerna och jag dör lite inombords varje gång hans hand snuddar vid min.
Att min bästa vän äntligen fick den bekräftelse hon förtjänar efter att ha blivit nertrampad till botten av ett svin till pojke i snart ett år. Min söt kille sa till henne att han tycker hon är vacker och jag såg hur glad hon blev och hur hon började leva igen. Hon sa att hans ord gav henne energi till att våga gå vidare och hoppas på att någon kanske kommer att älska henne och det gjorde mig så lycklig. För hon förtjänar bara det bästa och det känns som att hon är redo att ta steget bort från honom och ut ur svackan hon hamnat i.
Jag har gråtit varje kväll i snart två år över ett förhållande som bara höll i två månader. Jag gjorde slut och det var ett sådant stort misstag. Jag saknar honom, men framför allt tryggheten. Jag saknar trygghet i mig själv, och det finaste är att jag tror att den börjar komma tillbaka. Något som jag så länge har saknat, och jag får tårar i ögonen av att bara tänka på hur efterlängtad den har varit. Din blogg är jättefin förresten. Jag saknar inte att vara så kär som du är, utan jag längtar tills jag blir så kär som du är igen. Jag längtar så det gör ont. Tack för att du delar med dig av dina tankar och ditt liv.
I går gjorde jeg noe som var så himla, himla fint. Jeg ble med to fine jenter til en annen kant av byen for å danse. Jeg hadde ikke satt foten innenfor et dansestudio på nesten fem år. ?h, som jeg har savnet det. Det var som å gå inn i en drøm. Og alle mennene som bød jentene opp til dans, som lærte meg mer enn jeg kan, som hvisket mens jeg lo, hvor føttene mine egentlig skulle være, og jeg ble swept over guvet så bena mine nesten ikke rørte parketten og jeg husker ikke sist jeg har følt meg så levende. Og da timen var over, og vi hadde takket for dansen til alle de som hadde danset med oss, gikk vi ut i kvelden og jeg kunne ikke slutte å smile. Vi kjøpte mat for all dansingen hadde gjort oss sultne, vi spiste cinnamon sticks mens vi gikk det siste stykket hjem, jeg lærte bort fine og ikke så fine fraser på norsk, vi lo så vi stod bøyd på fortauet, og jeg tenkte at det var akkurat presis hva jeg trengte nå.
jag skickade ett blandband (läs: cd) med alla våra låtar till honom för att han ska förstå att vi passar så bra ihop. offrade alla mina my little pony-klistermärken så nu får han fan fatta.
idag vaknade jag sådär snusk-tidigt och hade världens jävla skolångest innan jag såg ett sms från min bästa vän som hade skrivit: ”dagens väder är lika fint som du”. solen sken genom mitt fönster och han är bara så himla, himla bra.
Jag känner en kille med världens vackraste ögon och de mest skarpa kindben. Jag vågar inte tro att han gillar mig men hans arm om mina axlar slår allt.
vid tolvslaget vinkar jag adjö till sjutton och välkomnar arton. intalar mig själv, som ett mantra, att han hör till det förflutna. (fast ändå är det gratulationen från honom jag ivrigt inväntar.)
När han viskade i mitt öra ”Du kan inte förstå hur glad jag är att du är min. Jag älskar dig så himla himla mycket.Kan du intee kan stanna här i min säng förevigt?, vi kan bygga koja och bo här. Snälla stanna.”
Jag hatar att gråta när andra ser på. Jag känner mig så svag och fånig då. Men idag kunde jag inte rå för det och jag kunde helt enkelt inte stoppa tårarna som bara började rinna. För jag har varit så ledsen så länge nu. Ledsen inombords, men liksom ändå glad utanpå. Och efter att ha pratat och blivit tröstad av både mamma och pappa i timmar så kändes allt lite lättare inuti. Nu kan jag åtminstone andas ordentligt igen. Och framförallt – nu förstår jag att man inte är ett dugg svag när man gråter. Tvärtom, man är stark som vågar ta hjälp från andra, istället för att stänga ute. Och jag förstår att vi faktiskt behöver varandra när vi mår skit. Vi är värda att få gråta mot någons axel, att ha någon där som lyssnar och vi är värda att bli tröstade och kramade. Vi är värda varandra. Och vi är värda att må bra.
jag var på krogen och träffade världen sötaste kille. vi hånglade, sedan gick han. så mötte jag honom i vid garderoberna och då hånglade han upp mig och höll mig hårt. det tyckte jag var väldigt fint.
Han som är för fin för mig, han som man inte kan sluta kolla på, han som är en sommar mer än mig, när just han gillar mina bilder på fb och det pirra till i magen, men jag tillslut fick säga tyst till mig själv att ‘nej det är inget,kag har ingen chans,han är för fin för mig,varför skulle finaste på skolan just kollat på mig?’ och när man samma kväll verkligen sagt ‘nej! Sluta tro att han menar något’ kommit hem, och HAN hört av sig, och när vi pratat, han säger att vi ska höras, han hör av sig, och varje gång han ler mot mig i smyg i skolan så ingen annan ska se, och fjärilarna i magen bara blir fler, och vi träffas och pratar i skolan,
Kan fortfarande inte förstå hur HAN tog kontakt med mig, fet bästa som hänt på sistone är när HAN sa ‘åh vad fin du var idag,som alltid’
jag blev av med min bästa vän. men för några dagar sedan ringde hon upp mig. hon berättade om de där små grejerna, de där som förut var en del av vardagen. att gå tillsammans till skolan, att äta rostbröd till mellis och planera framtida resor. hon sa det inte rakt ut, men jag förstod vad hon tänkte, för dagen efter möttes vi prick klockan åtta bredvid bron, som är utsatt med exakt lika många metrar ifrån båda våra hus.
idag var alla människor som är med i mitt lilla gäng, sjuka. jag gick längs korridorerna och kände mig så himla ensam. då kommer två av tjejerna i grannklassen fram och säger hej. de äter lunch med mig och väntar utanför lektionssalarna tills jag har slutat. på väg hem ifrån skolan, var vädret som hämtat ifrån en saga och plötslig dyker han upp. ”Det var länge sen” säger han och ler. Trots att hans killkompisar går en bit framför, går han med bredvid mig. han följer med mig hela vägen hem.
att jag hittade killen jag hemligt är jätte intresserad av på instagram. nu väntar jag bara tills han lägger upp nån bild jag vågar gilla. jag vet, låter löjligt. men jag känner honom inte alls. inte än!
Den 14e februari plingade det och när jag öppnade dörren stod ett blombud där. På kortet, tillsammans med buketten och nallen, stod det skrivet ”Be my valentine.” Det visade sig att min kärlek från andra sidan jorden fixat att jag skulle känna mig mindre övergiven på alla hjärtans dag. Om 4månader får jag äntligen se honom igen. Ett år.
När jag igår skrev ner allt jag kände och tänkte om den där pojken jag träffade två gånger för två år sedan men inte riktigt kunnat släppa på väg hem från skolan. Väl hemma hämtade jag tändstickor, ett vedträd samt en kniv och gjorde upp en eld i trädgården där jag brände papperna. Idag har jag kunnat tänka på annat.
det finaste idag var när våra blickar möttes med ett hej. han har gröna ögon. något hopp tändes och jag vet inte vad det betyder men den här våren kommer bli bra. det kommer den.
Jag målade ett porträtt av min bästa killkompis och gav till honom i 20årspresent. Han blev hur glad som helst och han kramade mig i 10 min för att det var så fin och berörde honom. Hans kramar är de bästa i hela världen.
Morgonen när min pojkvän åkte iväg en och halv månad följde jag med till kastrup för att säga hejdå. Han sa ‘Jag älskar dig’ för första gången och mitt hjärta slog snabbare än någonsin förut.
Den där lördagmorgon. Då var jag så lycklig. Det första jag såg var hans gröna ögon när han såg på mig. Och hans kyss fick mig att fnissa av lycka. Han har nu varit min i snart tre veckor. och jag kan inte bli lyckligare <3
Jag blev dumpat av killen jag har varit kär i, i typ 2 år. Och jag blev jätte knust, men så började jag höra på vit päls sina sånger och dansa för mig själv. Sen kom alla mina kompisar över och dom tok med sig så himla mycket vin. Så själv om det började som nått jätte tråkigt, så blev det nått himla fint ut av det. En annan ting är att jag nu har börjat å respektera mig själv mycket mer, nu vet jag att jag är bättre än killar som honom. GIRL POWER!!!!!!!!!
Och det mysigaste som hänt mig är att jag har sovit hos min pojkvän varje dag i två veckor nu. Sån himla lyx att alltid få somna och vakna bredvid honom.
Spenderade en vecka i Afrika. Dansade till afrikanska rytmer som tycktes göra att vi överlevde, pratade med så många nya intressanta människor som gjorde att jag aldrig kunde sluta le, märkte hur mycket man kan uppskatta livet, fick viskat i mitt öra hundratals gånger hur vacker jag var, spelade UNO tills midnatt med en fin kille som pratade halvdålig engelska med brytning på kreol, lärde honom svenska medan han lärde mig portugisiska, skrattade.
Grät floder när jag skulle åka för jag visste att jag aldrig skulle träffa dem igen, du sprang ifatt bussen och sa hejdå, lade handen på rutan och jag lade min mitt emot din, precis som i en film. Tårarna slutade aldrig rinna bakom mina solglasögon. Nu när jag är hemma känns allt grått och det enda som jag tänker på när klockan slår tio är att de dansar utan mig.
ett år med den finaste pojken i måndags så vi åt på restaurang och var vuxna och delade en flaska vin och var sådär lagom busmysiga när den var slut och vi kom hem till honom och det är otroligt att man kan älska en människa så mycket.
Det var dåvarande pojkvännens studentnatt och 05.13 fick jag ett sms. Vi möttes utanför min dörr och fåglarna kvittrade och det var den typiska känslan av natt som övergår till morgon. Och den kärleken vi hade då var den finaste jag någonsin känt.
Att hålla min pojkvän nära, nära, när han gråter mot min halsgrop. Det är fint, trots att världen är så orättvis. För att det är så värdefullt att vara den enda som kan trösta. Att vara hans lika mycket som han är min.
Finaste som hänt mig på sistone var när jag äntligen efter en månad fick återse min allra finaste person igen och han hann inte ens ringa på dörrklockan innan jag öppnade dörren. Så stod vi bara och såg på varandra i några sekunder innan vi började hångla och försvann in i varandra för hela hela natten.
Att en liten, kastlös, indisk flicka vid namn Kumkum alltid blev lika glad då jag lyfte upp henne för att snurra runt henne i luften. Och att jag nu skickar pengar för att hon ska få gå i en riktig skola och sparar pengar för att jag ska kunna åka tillbaka till Indien för att jobba som volontär och träffa henne igen.
Idag när mamma rensade i våran källare hittade hon akryl färgerna som jag letat efter. Jag älskar att måla men har aldrig målat med akryl men det var verklgigen jätte kul. 5 timmar i sträck satt jag och målade och målade och lyssnade på Louis Armstrong, det var det mysigaste jag gjort på länge.
Det finaste som hänt mig? Det var när jag blev kär i min kollega. Jag blev arbetslös och trodde aldrig att jag skulle se honom igen. Men där stod han, utanför min ytterdörr, med snö i håret och ett leende på läpparna. Och han berättade att han var kär i mig.
Det är nog det absolut finaste som hänt mig någonsin.
?h!
men åh herregud, nästan så det inte borde kunna vara på riktigt. men så är det det.
Att jag på lovet ska åka till några av de bästa. ?r så himlans glad.
Det finaste som hänt mig på senaste tiden är att jag har träffat en fin kille. Jag vet inte riktigt vart det kommer att leda, men det är lite det som är det fina med det hela. Han får mig att glömma att mamma är sjuk. Han håller om mig två sekunder längre än alla andra när vi ska säga hejdå. Så känns det i alla fall.
I onsdags så sa jag för första gången ”jag älskar dig” till min pojkvän och han sa det tillbaka. Jag har inte slutat le sen dess.
Jag träffade mitt ex i helgen för första gången på två månader, han satte på låten jag saknar dig mindre och mindre med melissa horn och sa jag tänker på dig när jag hör denhär låten Ellen. Fast tvärtom, jag saknar dig mer och mer. Världens lyckligaste.
?h, vad underbart!
ååååååh blir varm i magen av er.
<3
Det är så fint att det är jobbigt när man är kär men inte vet vad ma ska göra. Jag vill göra så mycket som singel. Men jag vill göra så mycket med han.
Vi fick sportlov i skolan och efter det väntar fem veckor med bara teater lektioner. Jag firade med att måla naglarna glittriga och äta chips.
Något som är lite fint att jag precis träffat en kille jag tycker mycket om, och han tycker om mig. Fast vi vet liksom inte vad vi vill, om det ens kommer leda till något. Ingen av oss har tid för varandra men det är ändå liksom fint på nått sätt. Kommer aldrig glömma när vi låg där halvnakna i en trång säng och han sa hur fin jag är hela tiden. Det betydde mycket för mig. Samtidigt som han jämt försökte kyssa mig, fast jag lät han inte.
Jag saknar honom och vill ha honom. Samtidigt som jag inte vet om jag vill det.
Och det oroar mig att han kanske inte tänker på mig så som jag tänker på honom.
Förresten Flora, detta är så nära kärlek jag kommit med en kille.
?r så sjukt rädd för att bli krossad, men han får mig att släppa mina murar lite. Jag är 17 år.
Att dansa tills fötterna värker till Råger Pontare i en skogsstuga med några av de finaste.
Att komma ut från en toalett i källarvåningen i en byggnad där de spelas en massa musik, och möta hans blick och se hans kinder liksom mina färgas röda.
När solen sken för första gången på fem hundra år för någon vecka sedan. Den värmde på riktigt, det droppade från taken och jag kunde ha min tunnare jacka på mig igen. Man får ju nästa lite hopp om livet.
Att efter en mörk, tung vecka lyckas ta sig upp genom att umgås med de bästa jag har.
Det finaste som hänt det senaste, det va nu ikväll. Sitter i min pojkväns mammas lägenhet i Haninge för första gången, och får borsta hans lillasysters hår och sen fläta det, innan hon ska sova. Kändes så otroligt fint bara.
igår kväll var jag full och dum. hade den bästa kvällen på länge. träffade en kille och vi grovhånglade mitt på dansgolvet länge. idag skickade jag sms till honom och hjärtat bultade något otroligt.
min bästavän som vart utvisad tillbaka till sitt hemland Ryssland berättade att han kommer hem i april. Jag saknar honom så och tårarna forsade ner som om jag precis hade sett Titanic.
Jag har känt mig så himla ensam på sistone. Det har känts som att det inte finns någon som jag i den här kalla i stan och och det har känts så länge. Men nu i veckan har det kanske vänt. Jag kanske håller på att få en ny, väldigt fin och likasinnad vän. Det känns så himla fint.
När pojken som är vackrare än vackrast, väldigt alldeles jättemycket för snygg för mig, ringde mig fem gånger på raken och bad mig sova sked med honom just inatt.
(och jag kunde ju inte tacka nej och nu är jag helt rusig över att ha sett honom i vita kalsonger och bar överkropp)
Det finaste som hänt mig på senaste tiden.. Det måste nog vara att jag kommit igång lite med att träna med min lilla hund igen. Det är helt sjukt vilken lycka jag känner när hon springer runt ute i snön och hoppas och skuttar. Min fina.
han sa att jag var fin på alla hjärtans dag.
Jag fick ett sms av den finaste jag vet. Vi har inte setts på ett tag och bestämde att vi skulle ses snart. Vi lär inte ses på ett tag iallafall, och det gör ganska ont. Men det var fortfarande fint.
Det finaste jag vet är att kolla in i pojken med dom isblåaögonen och låta min hand dras genom hans blonda hår. Samtidigt som jag vet att han bara är min och att jag bara är hans. Som när vi låg i min säng tättintill med varandras kroppar som värmde. Då han frågade om jag ville bli hans. Jag är så kär så det finns inte. Jag älskar honom lite mer för varje dag som går. Och jag hoppas att jag får spendera den här våren med honom, och gärna resten av årstiderna. Och gärna mycket mer.
Att bara läsa dessa kommentarer med massa fina grejer gör mig lycklig. underbart fint.
finaste gifen period
Han sms:ade och sa att han äntligen hade tid att träffas. Jag satt nervös och väntade på honom i en busskur. Men det visade sig att jag inte behövde vara nervös alls, min hand passade perfekt i hans och det var den finaste vinterpromenaden jag varit med om.
Att trots skitdagar med blöta skor, människor som inte förstår sig på mig eller jag dem och mitt jättejobbiga tappa-bort-allt-syndrom så lyckas ändå en människa ta fram mitt skratt och min glädje. Världens absolut bästa pojkvän som hänger med i alla svängar,tjat om socialism och utbrott vid hunger och sömnbehov. Han gör världen så himla vacker.
När jag fick gå själv med killen jag är kär i från skolan till stan. Det var torsdags eftermiddag, han sparkade i snön och jag tänkte att han gick saktare än vad han brukade göra.
När han målar hjärtan med sina fingrar på min hud och säger att han älskar mig.
Det finaste som hänt mig var att magen pirrade tre gånger på raken under en minut fast att vi varit ihop i tre år och snart fem månader och alla sa att det skulle sluta pirra efter ett år, dumt påstående kan jag tycka
Jag gjorde slut med min favoritperson i fredags. Och det låter ju konstigt att det är något fint. Men det fina är att jag äntligen, äntligen, äntligen insett att vi inte kan vara med varandra just nu. Kanske i framtiden men det får vi se då.
Så efter att ha varit lättad och blivit struken över håret av en bästa vän hela natten och färgat hårtopparna lila så var det första som hände när jag gick in på krogen igår att den enda jättefina killen där inne kom fram till mig och sa att vi bodde grannar.
Jag känner mig hoppfull fastän jag gjort slut med den som krossat mitt hjärta för första gången en gång i höstas. Och det tycker jag är fint.
ska dra iväg med min bästabästavän. han ser alltid så bra och fint på allt och ska bli så kulkulkul.
där låg jag på min arton årsdag. hans armar hårt bundna runt min midja, han hårt bunden till mitt hjärta. Där låg vi lite halvfulla efter en galen och underbar kväll. jag berättade hur lycklig jag var att han var min, och hur jobbigt det hade varit att se honom varenda dag i skolan i nästan ett år utan att få ha honom. problemet är i alla fall löst nu.
JAG ?R S? HIMLA IN I HELVETES J?VLA PANIKK?R I HAN SOM VISKAR I MITT ?RA ATT JAG ?R V?RLDENS FINASTE TJEJ OCH SOM SKRATTAR SOM ETT MONGO OCH HAR V?RLDENS FINASTE LEENDE
Det finaste var nog när jag fick en spontan liten kärleksförklaring av min pojke, där han bland annat talade om hur lycklig han är som har mig. Och det värmer så himla mycket för just nu är jag så skev och trasig att det är svårt att tro att jag kan göra någon annans tillvaro ljusare.
Det fina är inte att jag tycker om mina bästa killkompis alldeles för mycket, men att han har flickvän. Det gör mest ont. Det fina däremot är när han dröjer kvar med blicken på mig alldeles för länge eller när mina vänner som inte visste om mina känslor en dag kom och sa att det syns långa vägar att han tycker om mig mer än som en vän. Det finaste är nog ändå att jag har kvar allt hopp om att det en dag kommer bli vi två.
Alla stunder med min pojkvän, och att jag idag träffade mina kompisar från högstaidet som jag inte ser allt för ofta. Men som alltid när vi äntligen ses är det precis som vanligt, vilket är väldigt skönt!
Ha en bra vecka
när vi promenerade över söder och han tog min genomfrusna hand i sin, drog mig intill sig och viskade ”för att vi ska kunna hålla samma takt när vi går” för att sedan le det där leendet som får hela världen att stanna. sedan pussades vi på en parkbänk och han sa att han önskade att det inte vore så många timmar och ett helt hav emellan oss för det här ville han göra oftare.
det finaste som hänt var i fredags. när jag äntligen fick se rammstein med min pojkvän (hans favoritband). & det var så himlahimla bra. sen att jag träffat fina vänner hela helgen. en sjukt värd resa till stockholm kan jag lugnt säga.
när en kille som jag inte vet om jag är kompis med eller gillar tittade mig länge i ögonen när han pratade med mig. och när jag tittade bort och sa något till en annan och sedan vände mig mot honom igen och såg att han fortfarande tittade på mig. pirret som kom i magen då följt av att båda log och slog ner blicken i bordet.
att en av mina killkompisar skickade ett sms till mig genom lördagsnatten där det stod:
”du är perfekt precis som du är.”
och det är det finaste någon har sagt till mig på väldigt länge.
så himla fint!
det finaste var när jag härom dagen kände att våren börjar smyga sig på. (:
när min pojkvän kramade mig hårt hårt och mellan tårarna viskade att han ska göra allt i sin makt för att aldrig mer gör mig besviken. och visst, man kommer alltid att bli besviken, men det var ändå så fint.
Jag köpte nånting som tv reklamat ut och som jag inte förväntade mig skulle funka men som faktiskt gjorde det.
Jag fick spendera hela helgen med min allra bästa kompis, vi ses inte lika ofta numera, men när vi väl gör det är allt precis som vanligt. Vi åkte snowboard, tittade ut snygga killar i liften, ramlade i branta backar, bakade tårta, drack té, låg uppe sent och pratade och jag var så himla glad. Det tändes en gnista hopp inom mig, att trots att vi inte ses lika ofta, hon och jag, så kommer vi alltid att vara vänner.
Vi satt på filmkväll och jag kände hans arm runt mig och mötte hans blick. Och då visste jag att det var mer än vänskap.
För ett tag sen var jag sådär hemligt förälskad i en sån himla fin kille. Jag vågade aldrig berätta det för honom så vi blev bästa vänner istället. Vi spenderade den finaste sommaren tillsammans men när sommaren var slut fick jag reda på något som knäckte mig och krossade mitt hjärta totalt. Han var kär i min bästa vän. Min bästa vän var också någon som jag varit kär i. Jag bara grät och grät och grät och var så arg. Men tiden gick och jag insåg att det inte var hans fel. Man väljer inte vem man blir förälskad i.
Jag fyllde år för några dagar sen och i födelsedagspresent fick jag en barnbok, Lady och Lufsen. Han hade ändrat namnen så att boken handlade om oss istället och det var så himla fint. ?ven fast jag inte är kär i honom längre så älskar jag honom. Den där boken var ett bevis på att han känner likadant och det var det finaste på länge.
När han sov över hos mig för första gången i lördags. Vi låg och pratade och kramades hela natten tätt tätt ihop. På morgonen vaknade jag av hans andetag i min nacke och hans arm runtom mig. Jag tänkte att jag skulle vilja ligga kvar så föralltid.
han hade bokat platsen bredvid mitt egna säte av säkert tvåhundra platser i samma salong! hur stora är oddsen? ”visst är världen liten?” sa han, och varje gång han ville viska om något som hände på scenen, som han tyckte var roligt, så kom en vindpust av bästa parfymen och bästa killen. så himla hemligt kär
jag och min pojkvän bara låg i sängen och kollade varann i ögonen, och varje gång jag log så sprack han upp av glädje och visste inte vad han skulle ta sig till och sa ”du är så jävla söt!”
det är nog det finaste jag har varit med om!
Det finaste som hänt mig på sistone är att läsa alla dessa otroligt fina historier. Det fina smittar av sig lite, trots att jag så innerligt längtar efter någon att hålla om, men inte hittar någon som vill hålla om mig.
När jag och pojken min stod i rulltrappan och hans ögon glittrade av glädje och kysste mig. Det var något alldeles magiskt…
Att efter en längre depression och tankar att döda mig själv för att jag inte orkade mer älskar jag mitt liv mer än någonsin.
Till er alla; Mår du mindre bra? På något plan? PRATA OM DET! Sök gärna hjälp. Inga problem är för små.
Kram på er.
Det går en kille i min klass (jag går tvåan på gymnasiet) som jag tycker väldigt mycket om. För några dagar sen hade jag min första långa konversation ensam med honom, och det var han som tog initiativet! För er kanske det inte är något, men det här är alltså en kille som i ettan inte vågade hälsa på folk. Det är inget stort – klart och tydligt, men det är väl som alla säger: det är småsakerna som räknas. För mig i alla fall
Det var fint att för första gången på flera veckor få byta ut fosterställningen på badrumsgolvet mot dans dans dans och komplimanger från vackra främlingar. Jag klarar mig själv.
Idag när vi hade balträning och till den enkla valsen ska det nu snurras och snurras och snurras. Detta var lite svårt för mig och min pojkvän att han trampade bort min känsel i fötterna. Som tröst skämde han bort mig med massa choklad han köpt på bussen hem till mig sedan för att pussas och ge fotmassage. Kärlek!!
Jag har insett vilka fantastiska vänner jag har. Jag har alltid haft svårt att få vänner eller jag trodde att jag hade svårt för det, men det har visat sig vara mycket lättare än vad jag trodde. Det glädjer mig och jag är så himla glad över hur mitt liv är nu. För exakt ett år sedan gick jag med en klump i halsen till skolan men nu går jag med ett leende varje, varje dag.
Jag har en kompis. En underbar kompis, som förtjänar det bästa. I lågstadiet blev hon mobbad, och hennes hemförhållanden är inte de bästa. Men hon är så himla bäst, även om hon inte tror det om sig själv. Därför var det finaste som har hänt mig (fast det inte hände mig) att hon på alla hjärtans dag fick en ros av ett gäng killar i en av vår parralellklasser som tyckte att hon förtjänade den, för att hon var så fin. Det förgyllde både hennes och min alla hjärtans dag. Jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv över en annan människas lycka.
Jag har träffat en ny kille, efter att ha legat och gråtit över mitt ex i ett år. En sprillans ny kille med ärliga ord och tid för mig. Tänk, efter ett år av ful smärta, vakna nätter och svullna ögon så blir det fint. Så himla fint.
När vi var ute på hans land för första gången sedan i somras och bara satt i soffan och nöjt av att solen värmde genom fönstret. Sånt som man lever på när man träffas en gång i veckan.
I dag på morgonen vaknade jag bredvid världens varmaste människa. Killen med världens finaste hår, världens finaste tänder och med en röst som gör mig vårig inombords.
min pojkvän hade varit på ett sjukhus i en annan stad ganska länge. en dag när jag åkte dit så la han inte märke till mig när jag kom, han var så svag. jag satte mig på en stol bredvid hans säng och klappade honom över handen. inuti kände jag hur allting föll ihop, tills han tog min hand och tryckte till. en, två, tre gånger. vi brukar göra så. som jag, älskar, dig.
för i övrigt så mår han bättre nu. igår tog han en promenad för första gången sedan han kom hem från sjukhuset. ?går det bra?? frågade jag. han hyschade och svarade ?nu njuter vi?.
att han gillade min facebook-status.
Ikväll när jag satt och kollade på Big Brother och gosade med min katt, lät det som att hon fick en orgasm och, snuskig som jag är, skrattade jag och tyckte att det var lite fint.
Efter 4 månader av längtan efter min pojkvän fick jag äntilgen kyssa honom igen, då var jag som lyckligast. Efter en hel höst av längtan och med skypesamtal av dålig kavlité från USA var känsla att träffa honom igen obeskrivlig. När den man älskar befinner sig 1000 mil bort och man måste krypa ner i sängen själv varje kväll är det då man förstår hur mycket personen betyder för en. Avstånd kan aldrig förstöra våra kärlek. Jag ?lskar Han <3
När personen som jag tycker är vackrast i hela världen låter mig värma mina händer innanför hans jacka.
På sistone när någon har frågat mig vad jag har haft för mig eller hur början på året har varit, har jag inte riktigt kunnat svara för allt jag minns av januari och februari är Honom.
Mina finaste vän förlät mig för allt dumt jag gjort och jag förstår nu mer än någonsin hur bra hon är och kan bli lycklig av att bara tänka på att hon är min vän. Då spelar ingenting annat någon roll.
Varit kär i samma kille i 27 månader. Somnade och vaknade i hans alltid så varma famn innan han for iväg på resa utomlands. Det har inte ens gått ett dygn sen senaste pussen och fortfarande är vareviga cell i min kropp utom sig av längtan tills han kommer hem igen och hans läppar möter mina.
Det finaste som hänt mig är att komma förbi alla hinder som ibland kan uppstå och istället bara njuta och faktiskt känna sig lycklig. Att tillåta sig själv falla så djävulskt utan någon rädsla överhuvudtaget, för att inom mig vet jag att han alltid tar emot mig. Att jag kompletterar honom på samma sätt som han kompletterar mig. Att med oss två är allt möjligt, för vi är oövervinnerliga. ATT K?RLEK ROCKAR
det finaste som har hänt mig det senaste är även det finaste som har hänt i hela mitt liv, hittills. jag har blivit kär, för första gången i mitt 18-åriga liv. inte i vem som helst, utan killen som fyller år dagen före mig, han som är överdrivet noggrann med att inte smutsa ner sina vita skor, han som pratar spanska (som enligt mig är världens finaste språk), han som jag hånglade med för två år sedan (och var mitt första hångel under min gymnasietid), han som jag under snart tre års tid har tyckt är den snyggaste på min skola, han som i höstas sa att han var kär i mig. då insåg jag att jag var kär i honom. skulle kunna skriva en hel roman om honom, men jag tror jag nöjer mig med de få raderna som är nerkluddade nu. plus, jag tror att jag på riktigt har hittat någon som jag kommer säga ”jag älskar dig” till, och mena det med varenda atom i min kropp.
Han med den alldeles för långa luggen, dom alldeles för långa benen, den platta magen, det där otroliga leendet, den perfekta humorn och den där konstanta glimten i ögat. Han är det finaste som hänt mig på sistone.
han kallar inte mig hans skatt. utan hans: skattis. gulligaste jag vet, när han lägger till -is på orden. Min finis.
för första gången på nitton och ett halvt år är jag kär i någon som är kär i mig. det äger.
det finaste som hänt mig på sistone är att jag träffat den där killen som jag tror att jag skulle kunna bli kär i och att han skulle kunna bli kär i mig. Men det är också det jobbigaste för jag vet att jag måste lämna honom om tre månader och jag vet inte alls om jag kommer träffa honom igen för Sverige och USA är så himla långt i från varann.
Det finaste som hänt mig på sistone är nog när jag gick hemåt från en kväll ute med min vän, han som jag nog gillat lite i smyg ända sen vi lärde känna varandra. Han som får det att pirra lite extra i magen när han stryker undan håret från ansiktet på en, han som får fjärilarna att fladdra sådär extremt mycket i magen. Han.
Vi gick hem som vanligt och då när han stök undan håret från mitt ansikte så berättade han att han tycker om mig så himla mycket och kysste mig. Jag har nog aldrig varit lyckligare.
Det var sjutton dagar sen nu och den där kyssen är fastbränd på mig och fylls på nästan varje dag. ? herregud vad jag tycker om honom
När jag var lite för trött på livet och pojkar och min bästa kill kompis sa, men du är ju så jävla coolt och söt och jag lovar att han snart också kommer märka det. Det var så fint tyckte jag.
den här veckan hade jag och massa nya människor picknick 4 gånger, det var mysigt.
Det finaste som hänt mig var att pojken jag var så sjukt himla kär i i sjuan skrev att han tycker jag är fin, duktig på att fotografera och att vi borde ta en fika någongång.
Nu går jag alltså i ettan och är så himla förvirrad.. varför var han tvungen att vänta massa år liksom?
Det finaste som hänt mig har inget med kärlek att göra, men det är att jag insåg att staden jag bor i just nu är så himla vacker och jag är så lycklig som får bo här i ett år.
När jag, tidigt i lördags tränade livfulla åttaåringar, vi lekte en lek och laget jag ledde vann. Då sprang den där lilla härliga men ack så busiga killen fram till mig med sina havsblåa ögon och röda kinder och sa ”Frida, Frida, FOT-FIVE!” I stället för high five, sträckte fram det korta benet och tittade på mig med ett gladare ansikte än någon annan. Jag blev varm i hela kroppen.
Det gläder mig, att även om det inte är en pojke i min egen ålder som får mig att smälta finns det andra människor som nästan får mig att göra det. Att smälta.
Det finaste som hände mig var dels att jag fick en kyss av en kille, jag tänkte inget mer på det men fick ett sms några dagar senare där den frågade om jag ville fika.
Sedan har jag de finaste kompisarna som finns i hela vida världen och det gör ont när jag tänker på att en stor del av dem tar studenten om några månader.
Det finaste som hänt mig på sistone var att gå ut en fredagseftermiddag, se solen gå ner och kända doften av vår.
Ett av det finaste som hänt i veckan var att få spendera Alla Hjärtans Dag med fem fantastiska vänner, ligga i en stor hög, tröstäta kärleksmums, kolla på romantisk komedi och tillsammans sucka: Fan vad tragiska vi är!
att i två dygn bo i ett hus mitt ute i ingenstans med mina bästa vänner och dansa hela nätterna för att sedan vakna upp bredvid honom och allt blev precis som jag drömt det.
jag har flyttat ihop med min fina kille. varit i skåne och i stockholm och hälsat på alla mina bästisar, som flyttat ifrån mig och småland. åker snart till paris och sedan rio i tre veckor med min bästa vän. och idag ska jag åka till kristianstad, för att imorgon och på onsdag göra de sista testerna till polishögskolan.
kan liksom inte bli mycket finare.
lördag natt klockan två, cigarettfimpar på marken. Snön och vinden yrande omkring på busshållplatsen. Efter live musik och någon öl för mycket, och en kärleksfull kram från HONOM.
Men åh
Jag tog av mig hans tröja och skulle precis dra på mig min blus innan jag skulle tillbaka till min lägenhet, men när jag stod där och har precis lagt hans tröja på sängen känner jag två varma händer runt min midja. det var han. han kysste mig i nacken innan jag drog på mig min blus.
Jag gruvade mig, ville inte lämna honom där för ingen av oss hade sagt något om att ses igen så jag vred på mig och gick fram. höll om honom en sista gång, kysste honom på kinden innan jag sedan 10sekunder senare gick ut från rummet med en lapp med hans namn och nummer på.
Igår smsade vi med varandra och bestämde att vi skulle träffas i veckan.
Så omedveten om vad som skulle hända, så omedveten om allt. Utan några direkta eftertankar satte mig jag mig på tunnelbanan. Kändes som att stationerna aldrig tog slut. 10 stationer senare hoppade jag av. Ringde en vän, hyperventilerade lite och satte mig på bussen.
Efter 10 minuters väntan vid bussplatsen så ser jag honom.
Han som fick mig att ta de där 10 tusen stegen från något annat, han som fick mig att sätta mig på en tunnelbana utan direkta eftertankar och bara vara omedveten för en stund, omedveten om vad som skulle hända.
Idag vet jag vad som hände.
Jag har precis fått reda på att om en vecka bokar jag en resa till England, i en vecka med min bästa tjejvän och dessutom sa min pojkvän och hans familj att dom vill att jag ska följa med dom till Stockholm OCH Kreta i sommar, och jag har också fått sommarjobb på världens mysigaste hotell med dom bästa cheferna. Och jag sitter nu på bussen påväg till Småland, 2 timmar kvar. Solen skiner i mitt ansikte och jag känner hur våren är på väg. Jag är bara lycklig!
När pojken jag älskar så sanslöst mycket och velat ha så himla länge bad mig att berätta om hur det var innan fet var vi, fast han redan visste.
Egentligen har mitt hjärta varit halft om halft sprucket i halv år. Det är så idiotiskt när den mest fascinerande personen man har mött i hela sitt liv är ens raka motsats och allting tycks bli plus minus noll. Vår historia tog slut för knappt en månad sen men jag vaknar upp fortfarande upp i natten och blir ledsen över det.
Under lördagsnatten träffade jag på en ung man som inte var klaustrofobiskt nära och kiknade i skratt som en hoppfull liten pojke på julårsafton. Det var alltid en halvmeters mellanrum mellan oss när vi dansade på ett smockfullt dansgolv med glassplitter under skorna. Jag minns att han sa att jag var vacker men jag låtsades inte höra det utan bara spann vidare på allmänna samtalsämnen.
Jag träffade min pojkvän i höstas på en fest. Jag hade en del förutfattade meningar om honom under kvällen. Vi låg på rygg i en dubbelsäng och kollade upp i taket med hans kompis klockan tre på natten och pratade. En vecka senare var vi tillsammans, och snart har vi varit tillsammans i tre månader, och massa fler kommer det bli!
jag har äntligen kommit på att framtiden inte är så skräckinjagande, den är ganska frestande faktiskt
jag sitter inte längre skakandes på badrumsgolvet, jag gråter inte på toaletten på lunchen, jag klarar av att se honom pussa på någon annan. Han är ute i mitt liv, och det är förjävla skönt.
Mitt liv är rätt så mörkt och dystert just nu. Men något fint som hände förra veckoslutet var när min fina fina vän som studerar alldeles för långt ifrån mig i veckorna och bara kommer hem till helgen sade till mig ”jag har gått hela veckan och velat berätta detta för någon men den enda som skulle förstå är du”. Då blev jag alldeles vänskapskär i henne.
Min franska kärlek som alltid väntar några timmar bort.
Att en av de sötaste pojkarna i Skåne kom fram till mig(mig!) och sade att jag var vacker. Jag fick mig första lyckorus-puss och sen blev jag helt skakig, då pussade han mig igen. ?h, Flora! Han har också dreads, som jag, han lyssnar också på Mumford and Sons, som jag, och han pratar nog den bredaste Lunda-skånskan man kan göra, lite till kanske. ?h, jag tror jag har hittat honom! Han har så fina kopparröda dreads och hans näsa är fylld med fräknar. Han heter Marcus. åh! jag är förälskad.
Blev på dåligt humör igår på grund av alla tjejer som klarar allting bättre än mig. Yngre tjejer och äldre och folk som är lika gamla. I alla fall känns det som om jag är misslyckad i vissa aspekter. Pratade med mina storebröder och de försöker hjälpa så gott de kan, och det är faktiskt väldigt fint att de försöker. Idag är det måndag och jag har sjukskrivit mig fast jag är frisk som en nötkärna. Mina föräldrar tycker att det får jag. Jag är bara hemma och pluggar och tar det lugnt, och det uppskattar jag. Skönt att ha förstående människor runt sig fast man inte alltid förstår sig själv! Puss
Jag, min bästa vän, hennes pojkvän och Han med stort H, som dock bara är min vän, skulle se en skräckis, vi alla låg och trängdes i den lilla sängen och plötsligt kryper Han med stort H upp bakom mig, lägger armen runt mig och greppar min hand, jag kände varje andetag han tog och plötsligt vaknade fjärilarna till liv i min mage.
Det finaste som hänt på sistone var nog när jag var i falun med skolan och det var disco sista kvällen. Killen jag gillar och som jag trodde inte visste vem jag var tittade på mej mesthelatiden och lite senare råkade jag höra honom prata med sin kompis om mej. sen dess går jag på rosa moln ungefär, och han fortsätter titta på mej.
Att jag som fått ångest av att behöva äta minsta lilla såsklick eller portioner större än en två-årings, åt en hel semla igår. Helt utan tårar, bara massor njutning av söt mandelmassa och len grädde. Nu ser jag bara ljust på framtiden. En glad, underbar, frisk framtid.
Hela helgen har jag legat i soffan med en av mina bättre vänner, ätit scones och jordgubbar, druckit te och tittat på massa skitfilmer. Och idag när jag vaknar så ger jag och min syster min mamma blommor och överraskande presenter på hennes födelsedag idag.
I helgen blev jag gudmor till min fina systerson och jag är inte ens 18 fyllda. ?h, vad det känns bra i hela kroppen!
Det finaste som hänt på sistone är nog att jag har träffar en fasligt fin kille på gymmet. Eller träffat och träffat, vi brukar gå på samma pass 2 gånger i veckan. Våra blickar har möts inte vara en gång utan 2, 3 eller 4 gånger och jag blir så glad varje gång. Visserligen är han lite äldre, han gick i min systers klass förut och de har tagit studenten medan jag har endast börjat i ettan, men ändå. Drömma kan man!
När vi kysstes så länge att vi började andas annorlunda.
För första gången på tre år högg det inte till i hjärtat när jag såg att han som krossade mig och hans flickvän firade tre år tillsammans. Och det känns så obeskrivligt jävla bra.
När min bästa killkompis höll min hand och sedan kröp över i min säng i lördags trots att vi flera gånger pratat om att vi är alldeles för bra kompisar för att låta något hända mellan oss.
För några veckor sen så träffade jag världens finaste man på en semester (han var hela 6 år äldre så man var han allt), alla killar jag tidigare träffat blev plötsligt likblekt tråkiga jämfört med honom. Vi hade två dagar tillsammans, två helt jävla underbara dagar och fyfan, när jag satt på bussen på väg till flygplatsen och hoppades att han skulle höra av sig så föll tårarna, hjärtat knöt sig.
Nu har det gått en månad sen jag åkte därifrån och han har inte hört av sig. Men han är ett förjävla fint minne.
Det bästa som har hänt mig är ett sönkaos. Ett snökaos som varade en hel helg. Så många dagar han var med mig, så många dagar var det dåligt väder. Det var som att någon inte ville att vi skulle gå ut. Då pussades vi istället och kollade läste i tidningar.
När min favoritgosse köpte en extra handkontroll till sitt Wii bara för att vi skulle kunna spela Super Mario tillsammans.
Det finaste som hänt mig på sistone är att jag idag kan säga att mitt hjärta inte längre är trasigt. ?ven om jag var helt oförberedd på att se dedär ögonen igen. Jag mår så bra. Fastän jag vet att det inte kommer att bli ett vi av oss.
råkade hångla med honom i hans trappuppgång. (finaste på länge)
Killen jag är förtjust i fråga ut mig igår. Det pirrar fortfarande i hela kroppen!
jag ska åka till min moster på söndag. hon bor i frankrike så vi träffas inte så jätteofta. hon är världens bästa moster, jag tycker så mycket om henne.
”Och vi kan le men bara i sekunder, det är ett uttryck för känslor och det är förbjudet” Lite så är det. Men inatt vaknade jag av att han gav mig en snabb puss på nästippen. Då behövs det inga ord.
Det finns en pojke som har mörkt hår, vackra ögon och stora händer. Det som först var tomma sms blev djupa samtal, något som nu mynnar ut i en kärlek djupare än någonsin. ?nskar bara att jag fick uppleva hans närhet här och att det inte vore 2165 kilometers avstånd mellan våra hjärtan.
Förra veckan kom jag och min pojkvän fram till att vi borde båda ta ett mellanår från studier och resa utomlands. Så efter studenten skall jag jobbajobbajobba, och sen ska vi tillsammans på hösten resa runt för att uppleva åtminstone Indien, för minst en månads tid. Inte sådär all-inclusive turist-ish, utan för att lära känna landet och folket och äta god(??) mat. Det kanske blir nåt annat land också, men just nu är jag bara så otroligt ivrig över att planerna kommit så här långt och båda vill det. Jag tror att resan kommer att stärka våra band, speciellt då vi kanske hamnar utför en svår period då vi studerar vidare på olika orter!
-Igår bokade jag en lägenhet mitt i Nice andra veckan i juli tillsammans med en kompis och det känns så himla bra och lite närmare sommaren nu.
-Jag har en viss kille som skriver god natt till mig varje kväll och fast att jag redan sen länge tillbaka sover när har skriver det så får jag ett mysigt sms att vakna till. Jag skall bara våga träffa honom också.
-Jag dansade på en stol hela lördagskvällen. var så himla galen.
Jag och min pojkvän har lite svårt att säga att vi älskar varandra, trots att vi varit tillsammans ett år – vi har bara sagt det ett fåtal gånger. Häromdagen sov vi tillsammans, då han plötsligt vaknade mitt i natten, och bara viskade det i mitt öra, utan att tveka. Det är dessa spontana, oplanerade stunder som är mest värda för mig.
Jeg har bestemt meg for å fortsette og leve.
det finaste som har hänt mig var att idag kom världens bästa lärare tillbaka. hon gick in i väggen för ett tag sen och har varit borta några månader. det finns ingen som hon, och nu är hon tillbaka.
Det finaste som hänt mig på länge, var i lördags när killen jag gillar strök mig över håret, kysste mig och sa att han inte kunde komma på någon annan plats han hellre skulle vilja vara på och ingen annan han skulle vilja vara med än just mig och hos mig i min säng precis då. Sedan sa han att han älskade mig. Blir varm i hela kroppen när jag tänker på det. ?h, jag är så himla kär!
Så himla söt gif!
Det finaste som hänt dem senaste veckorna, eller kankse för alltid är att jag äntligen hittat tillbaka till min bästa killkompis. Efter en nära kompisrelation, som övergick till känslor som inte var tillräckligt starka för ett förhållande slutade det i tårar och att vi inte pratade alls. Nu snart 2 år senare har vi hittat tillbaka och är bästa vänner igen. Vi sågs i fredas, drack te, såg på film och bara kramades som förr i tiden. ?r så himla glad och lycklig. Det är så fint att vi äntligen hittat tillbaka till varandra!
Jag vågade. Jag vågade lägga armen om honom, och när jag blev nervös och började fumla med handen lade han sin hand om min arm för att jag skulle hålla kvar.
Det fina är att jag får vara så jävla kär som jag är just nu. Det faktum att han känner samma sak ska vi inte tala om. Han gör mig så lycklig. Hur han väcker mig med pussar och hur bra vi känner varandra. Hur jag kan gå helt osminkad och känna mig sjukt snygg när han tittar på mig. Och hur vi trots allt lyckades ses idag, helt spontant, och ta em fika på ett sextiotalscafé i en källare på söder och kunna prata om precis allt men också bara vara tysta. Det är fint och jag är otroligt tacksam över att få vara med om det.
jag råkade kyssa min bästa vän. och somnade en meter ifrån honom och kunde inte sova för nu har jag förstört allt tänkte jag. och på morgonen gick jag upp innan han vaknat och skulle precis gå när han plötsligt var där med sina långa armar som jag aldrig riktigt varit nära på riktigt han frågade vart jag skulle så tidigt, pekade ut genom fönstret på den deprimerande februarimorgonen och frågade om jag verkligen ville ut dit. så drog han ner mig i sängen och så låg vi där och myste hela dagen istället, och varje låt vi lyssnade på tyckte vi passade in på oss. det bästa som hänt mig på länge, att jag trodde jag förstört nått av det finaste jag har, men att jag kanske gjorde det så mycket bättre. får se.
Mamma har äntligen fått tillbaka lite hår efter alla cellgifter!
Jag insåg hur mycket jag älskar min skola och alla mina klasskompisar. Det var en helt vanlig svenska lektion, plötsligt blir jag helt varm i hela kroppen och jag inser att jag valde helt rätt gymnasium. Jag fick lust att krama och pussa alla. Jag tror kanske att jag gjorde det, men jag kommer inte ihåg för jag var uppe bland molnen, fylld av alla underbara känslor. Det var nog ingen annan än jag som verkligen förstod hur jag kände, efter tre hemska år på högstadiet där jag knappt pratade med någon och där jag aldrig riktigt passade in. När jag valde gymnasium så gick jag efter magkänsla, och det var det bästa som någonsin hänt mig.
hittat min äkta kärlek för ca 2 år sedan, & nu är vi förlovade! det finaste som finns är kärleken när man får uppleva den på riktigt!
För fyra månader sen låg jag ofta i min sängen och grät för att jag kände mig så ensam. Jag trodde att jag aldrig någonsin skulle få uppleva samma kärlek som jag läste om på din fina blogg. Jag ville uppleva det som du och Felix har och jag trodde att det var något fel på mig eftersom jag aldrig blev sedd.
Idag, fyra månader senare, ligger jag mest i min säng och tänker på världen finaste pojke som räddade mig från ensamheten med stora kramar, mjuka kyssar och fina ord och jag är så jävla kär. Kär på samma sätt som du är och jag är så himla lycklig för jag vet att han känner exakt likadant tillbaka. Det är det bästa som har hänt mig på länge!
mitt hjärta är krossat och jag bara gråter och gråter och gråter men det är okej. just det, att det är okej, är väl rätt fint även om jag önskar att det inte behövdes. att han fortfarande var min.
Under några månader, som ibland känts som en evighet och ibland som några sekunder, har jag fått möjligheten att uppleva det underbara med att medverka i en musikal. Fast dessa månader även har varit fyllda av tårar, stress och irritationer har de också vara bland de bästa i mitt liv. Och sen, när vi stod där alla tillsammans på premiären, fanns det bara ett stort lyckorus inom mig. Det var magiskt och väldigt fint.
Jag körde för första gången från Stockholm i lördagskväll, och det blev en fruktansvärd snöstorm. Så hemsk att jag trodde att vi skulle dö och jag ville mest spy där vid ratten. Det var mörkt och halt och blåsigt och jag såg ingenting. Det värsta jag någonsin gjort.
Det fina med den här upplevelsen var när vi tillslut var tillbaka i Jönköping, när mina fina vänner som satt i bilen sa hur imponerade de var av mig. De fina var att de sa att jag var deras nya hjälte. Det var väldigt fint av dem.
Han med svart hår och mandelfärgade ögon har tillhört mig i över två år nu och jag är fortfarande så kär att jag ramlar ner för trappor när han passerar.
Det finaste var dock häromnatten när jag vaknade av att han tittade på mig och sa med viskande röst att jag är hans allt och att vi nog borde ligga kvar där i sängen resten av dagen, för världen kunde visst klara sig utan oss, men han kunde inte klara sig utan mig.
Jag träffade en fin pojke för en kväll på en fest. Det började med att han tog min hand när vi var ute och gick. Efter det var vi varandras, endast de timmarna som festen var. Han hade sånt där rufsigt, guldigt hår och en pojknacke. Jag tror jag blev kär för den kvällen. kan man det? Ibland händer det att jag känner hans lukt svepa förbi. Nästan så att jag saknar hans beröring. Det känns lite konstigt eftersom vi inte kände varandra, jag kunde bara hans namn. Men av att bara se in i hans ögon och vara bredvid honom så kändes inte allt så långt bort som det alltid brukar göra. Jag hoppas att en sådan kväll kommer igen, å igen. & kanske blir min närhet trots att avståndet är tryggt. I sommar.
att pojken jag gillar, finaste pojken i hela universum blir alldeles tyst och rodnar när jag är i närheten. vill dö av lycka även om jag inte vågar hoppas på något
Jag är så kär, så jag tycker allting är fint hela tiden.
Att min absoluta favoritperson i världen kom hem till mig efter vi varit isär i nästan två veckor. När vi låg så tätt som det är möjligt och jag var så glad att få ha honom nära mig igen så sa han att han älskar mig. Lycka
Det finaste var nog att min 7åriga kusin sa till mig att jag såg ut som lilla sjöjungfrun efter att jag färgat håret. Kan vara finaste komplimangen jag nånsin fått
jag satt bredvid honom framför en geografi film i en grå lektionssal i fredags och skrev hemliga meddelanden på anteckningspappret emellan oss. han luktar så gott och säger alltid de mest briljant sakerna och jag dör lite inombords varje gång hans hand snuddar vid min.
igår kväll innan vi skulle somna när han sa ”allt känns så naturligt med dig.”
och
”det finns bara du”
Att äntligen känna något annat än ångest för första gången på flera månader.
Att jag äntligen vågade ta kontakt med den där killen som jag tittat efter så länge.
Att min bästa vän äntligen fick den bekräftelse hon förtjänar efter att ha blivit nertrampad till botten av ett svin till pojke i snart ett år. Min söt kille sa till henne att han tycker hon är vacker och jag såg hur glad hon blev och hur hon började leva igen. Hon sa att hans ord gav henne energi till att våga gå vidare och hoppas på att någon kanske kommer att älska henne och det gjorde mig så lycklig. För hon förtjänar bara det bästa och det känns som att hon är redo att ta steget bort från honom och ut ur svackan hon hamnat i.
Jag har gråtit varje kväll i snart två år över ett förhållande som bara höll i två månader. Jag gjorde slut och det var ett sådant stort misstag. Jag saknar honom, men framför allt tryggheten. Jag saknar trygghet i mig själv, och det finaste är att jag tror att den börjar komma tillbaka. Något som jag så länge har saknat, och jag får tårar i ögonen av att bara tänka på hur efterlängtad den har varit. Din blogg är jättefin förresten. Jag saknar inte att vara så kär som du är, utan jag längtar tills jag blir så kär som du är igen. Jag längtar så det gör ont. Tack för att du delar med dig av dina tankar och ditt liv.
I går gjorde jeg noe som var så himla, himla fint. Jeg ble med to fine jenter til en annen kant av byen for å danse. Jeg hadde ikke satt foten innenfor et dansestudio på nesten fem år. ?h, som jeg har savnet det. Det var som å gå inn i en drøm. Og alle mennene som bød jentene opp til dans, som lærte meg mer enn jeg kan, som hvisket mens jeg lo, hvor føttene mine egentlig skulle være, og jeg ble swept over guvet så bena mine nesten ikke rørte parketten og jeg husker ikke sist jeg har følt meg så levende. Og da timen var over, og vi hadde takket for dansen til alle de som hadde danset med oss, gikk vi ut i kvelden og jeg kunne ikke slutte å smile. Vi kjøpte mat for all dansingen hadde gjort oss sultne, vi spiste cinnamon sticks mens vi gikk det siste stykket hjem, jeg lærte bort fine og ikke så fine fraser på norsk, vi lo så vi stod bøyd på fortauet, og jeg tenkte at det var akkurat presis hva jeg trengte nå.
jag skickade ett blandband (läs: cd) med alla våra låtar till honom för att han ska förstå att vi passar så bra ihop. offrade alla mina my little pony-klistermärken så nu får han fan fatta.
idag vaknade jag sådär snusk-tidigt och hade världens jävla skolångest innan jag såg ett sms från min bästa vän som hade skrivit: ”dagens väder är lika fint som du”. solen sken genom mitt fönster och han är bara så himla, himla bra.
Jag känner en kille med världens vackraste ögon och de mest skarpa kindben. Jag vågar inte tro att han gillar mig men hans arm om mina axlar slår allt.
vid tolvslaget vinkar jag adjö till sjutton och välkomnar arton. intalar mig själv, som ett mantra, att han hör till det förflutna. (fast ändå är det gratulationen från honom jag ivrigt inväntar.)
Jag har en egen dansk. Och han säger ständigt att han savner mig. <3
När han viskade i mitt öra ”Du kan inte förstå hur glad jag är att du är min. Jag älskar dig så himla himla mycket.Kan du intee kan stanna här i min säng förevigt?, vi kan bygga koja och bo här. Snälla stanna.”
jag har pratat i skype med han varje dag i en vecka och på onsdag ska vi dricka öl och dela på hans säng. det är fint.
En väldigt fin vän har smsat och frågat vad jag gör fem gånger idag, för att se om jag mår bra. ?ven om jag inte gör det värmer det så himla mycket.
Jag hatar att gråta när andra ser på. Jag känner mig så svag och fånig då. Men idag kunde jag inte rå för det och jag kunde helt enkelt inte stoppa tårarna som bara började rinna. För jag har varit så ledsen så länge nu. Ledsen inombords, men liksom ändå glad utanpå. Och efter att ha pratat och blivit tröstad av både mamma och pappa i timmar så kändes allt lite lättare inuti. Nu kan jag åtminstone andas ordentligt igen. Och framförallt – nu förstår jag att man inte är ett dugg svag när man gråter. Tvärtom, man är stark som vågar ta hjälp från andra, istället för att stänga ute. Och jag förstår att vi faktiskt behöver varandra när vi mår skit. Vi är värda att få gråta mot någons axel, att ha någon där som lyssnar och vi är värda att bli tröstade och kramade. Vi är värda varandra. Och vi är värda att må bra.
Imorgon ska vi fika tillsammans. Han har tusen facebookvänner. Men ändå vill han fika med mig.
jag var på krogen och träffade världen sötaste kille. vi hånglade, sedan gick han. så mötte jag honom i vid garderoberna och då hånglade han upp mig och höll mig hårt. det tyckte jag var väldigt fint.
Han som är för fin för mig, han som man inte kan sluta kolla på, han som är en sommar mer än mig, när just han gillar mina bilder på fb och det pirra till i magen, men jag tillslut fick säga tyst till mig själv att ‘nej det är inget,kag har ingen chans,han är för fin för mig,varför skulle finaste på skolan just kollat på mig?’ och när man samma kväll verkligen sagt ‘nej! Sluta tro att han menar något’ kommit hem, och HAN hört av sig, och när vi pratat, han säger att vi ska höras, han hör av sig, och varje gång han ler mot mig i smyg i skolan så ingen annan ska se, och fjärilarna i magen bara blir fler, och vi träffas och pratar i skolan,
Kan fortfarande inte förstå hur HAN tog kontakt med mig, fet bästa som hänt på sistone är när HAN sa ‘åh vad fin du var idag,som alltid’
jag blev av med min bästa vän. men för några dagar sedan ringde hon upp mig. hon berättade om de där små grejerna, de där som förut var en del av vardagen. att gå tillsammans till skolan, att äta rostbröd till mellis och planera framtida resor. hon sa det inte rakt ut, men jag förstod vad hon tänkte, för dagen efter möttes vi prick klockan åtta bredvid bron, som är utsatt med exakt lika många metrar ifrån båda våra hus.
idag var alla människor som är med i mitt lilla gäng, sjuka. jag gick längs korridorerna och kände mig så himla ensam. då kommer två av tjejerna i grannklassen fram och säger hej. de äter lunch med mig och väntar utanför lektionssalarna tills jag har slutat. på väg hem ifrån skolan, var vädret som hämtat ifrån en saga och plötslig dyker han upp. ”Det var länge sen” säger han och ler. Trots att hans killkompisar går en bit framför, går han med bredvid mig. han följer med mig hela vägen hem.
att jag hittade killen jag hemligt är jätte intresserad av på instagram. nu väntar jag bara tills han lägger upp nån bild jag vågar gilla. jag vet, låter löjligt. men jag känner honom inte alls. inte än!
Den 14e februari plingade det och när jag öppnade dörren stod ett blombud där. På kortet, tillsammans med buketten och nallen, stod det skrivet ”Be my valentine.” Det visade sig att min kärlek från andra sidan jorden fixat att jag skulle känna mig mindre övergiven på alla hjärtans dag. Om 4månader får jag äntligen se honom igen. Ett år.
När jag igår skrev ner allt jag kände och tänkte om den där pojken jag träffade två gånger för två år sedan men inte riktigt kunnat släppa på väg hem från skolan. Väl hemma hämtade jag tändstickor, ett vedträd samt en kniv och gjorde upp en eld i trädgården där jag brände papperna. Idag har jag kunnat tänka på annat.
det finaste idag var när våra blickar möttes med ett hej. han har gröna ögon. något hopp tändes och jag vet inte vad det betyder men den här våren kommer bli bra. det kommer den.
Jag målade ett porträtt av min bästa killkompis och gav till honom i 20årspresent. Han blev hur glad som helst och han kramade mig i 10 min för att det var så fin och berörde honom. Hans kramar är de bästa i hela världen.
Morgonen när min pojkvän åkte iväg en och halv månad följde jag med till kastrup för att säga hejdå. Han sa ‘Jag älskar dig’ för första gången och mitt hjärta slog snabbare än någonsin förut.
Den där lördagmorgon. Då var jag så lycklig. Det första jag såg var hans gröna ögon när han såg på mig. Och hans kyss fick mig att fnissa av lycka. Han har nu varit min i snart tre veckor. och jag kan inte bli lyckligare <3
Jag blev dumpat av killen jag har varit kär i, i typ 2 år. Och jag blev jätte knust, men så började jag höra på vit päls sina sånger och dansa för mig själv. Sen kom alla mina kompisar över och dom tok med sig så himla mycket vin. Så själv om det började som nått jätte tråkigt, så blev det nått himla fint ut av det. En annan ting är att jag nu har börjat å respektera mig själv mycket mer, nu vet jag att jag är bättre än killar som honom. GIRL POWER!!!!!!!!!
Alltså, vilken jättemysig gif!!!
Och det mysigaste som hänt mig är att jag har sovit hos min pojkvän varje dag i två veckor nu. Sån himla lyx att alltid få somna och vakna bredvid honom.
Spenderade en vecka i Afrika. Dansade till afrikanska rytmer som tycktes göra att vi överlevde, pratade med så många nya intressanta människor som gjorde att jag aldrig kunde sluta le, märkte hur mycket man kan uppskatta livet, fick viskat i mitt öra hundratals gånger hur vacker jag var, spelade UNO tills midnatt med en fin kille som pratade halvdålig engelska med brytning på kreol, lärde honom svenska medan han lärde mig portugisiska, skrattade.
Grät floder när jag skulle åka för jag visste att jag aldrig skulle träffa dem igen, du sprang ifatt bussen och sa hejdå, lade handen på rutan och jag lade min mitt emot din, precis som i en film. Tårarna slutade aldrig rinna bakom mina solglasögon. Nu när jag är hemma känns allt grått och det enda som jag tänker på när klockan slår tio är att de dansar utan mig.
ett år med den finaste pojken i måndags så vi åt på restaurang och var vuxna och delade en flaska vin och var sådär lagom busmysiga när den var slut och vi kom hem till honom och det är otroligt att man kan älska en människa så mycket.
Det var dåvarande pojkvännens studentnatt och 05.13 fick jag ett sms. Vi möttes utanför min dörr och fåglarna kvittrade och det var den typiska känslan av natt som övergår till morgon. Och den kärleken vi hade då var den finaste jag någonsin känt.
Att hålla min pojkvän nära, nära, när han gråter mot min halsgrop. Det är fint, trots att världen är så orättvis. För att det är så värdefullt att vara den enda som kan trösta. Att vara hans lika mycket som han är min.
när han kittlade mig och sa att han älskar mitt skratt.
Finaste som hänt mig på sistone var när jag äntligen efter en månad fick återse min allra finaste person igen och han hann inte ens ringa på dörrklockan innan jag öppnade dörren. Så stod vi bara och såg på varandra i några sekunder innan vi började hångla och försvann in i varandra för hela hela natten.
Att en liten, kastlös, indisk flicka vid namn Kumkum alltid blev lika glad då jag lyfte upp henne för att snurra runt henne i luften. Och att jag nu skickar pengar för att hon ska få gå i en riktig skola och sparar pengar för att jag ska kunna åka tillbaka till Indien för att jobba som volontär och träffa henne igen.