dagens jävla skitlista som fan jävla skit måste bi gjord:

- sluta ringa, sluta höra av mig och sluta vara ett sånt jävla skitjobbigt ex

det var det.

”har du förändrats nu?”
”nej. eller, jag vet inte. det kanske jag har”

det kanske jag har.

Jag är inte helt förstörd av vad som hänt mellan honom och mig. Utan att ljuga kan jag säga att jag mår bra, att jag har roligt. Jag ångrar inte vad vi har beslutat, oftast hittar jag inte ens några tårar att gråta. Jag kan till och med bli glad av att tänka tillbaka på fina stunder vi haft.
Men ja, visst saknar jag vissa saker. Och visst gör det ont att sakna.

Ja, visst saknar jag de lenaste kinderna i världen, det konstanta pipet i bakgrunden av hans pågående elektroskapande, hans slingriga ben när man ska sova och kyssar på ögonlocken. Visst saknar jag hans långa, smala fingrar i mitt hår, hans dåliga morgonhumör och hans ljusa skratt.

Och ja, visst gör det ont att platsen bredvid mig i dubbelsängen ekar tom. Där varken kudde eller täcke inte är av dun, eftersom han är allergisk. Visst gör det ont att pinkoden till mobiltelefonen består av hans bokstäver och att hans kläder vilar i min garderob.

Alla rulltrappor sticker knivar i min mage.
jag står inte längre på trappsteget ovanför dig, för att det är så mysigt att hålla om varandra och kyssas då.
Jag står ensam.

Singular igen då. Efter femton månader.
Och just nu känns det faktiskt ganska fint,
han är min bästa vän och det vet jag att han kommer vara länge till.

Vi gick långsamt från att älska varandra som ett kärlekspar till att älska varandra så som bästa vänner gör.
Ett ömsesidigt beslut efter timmar av prat.

”vad är det som händer?”
”livet händer.”

Igårkväll slutade mitt liv
och började igen.

Några saker ni kanske inte visste om mig:

- När jag blir exalterad kan jag prata/skratta som en tant utan att jag gör till mig. Det är ganska fult, men lite kul också.
- Min pappa och min låtsasmamma bråkar hemskt mycket.
- Jag älskar hårda nektariner, sådär så att fruktköttet lossnar från kärnan och så att det knaprar när man tuggar i det.
- Ibland tar mitt komplex över mina finnar på ryggen över hela mig. Då mår jag ganska så otroligt dåligt.
- Jag dansade förut, gjorde det i tio år.
- Mitt bästa partytrick är att snusa. Eftersom jag har så kort överläpp syns hela prillan när jag ler och så fort jag skrattar flyger den ut.
- Bland det bästa jag vet är att vara ensam hemma om eftermiddagarna.
- Det finns inget jag gillar så mycket som när kompisar blir ihopparade och kära i varandra. Jag kan inte hjälpa det.
- Min första pojkvän hette också Sebastian. Jag var kär i honom från ettan till femman och han var den busigaste, men smartaste i klassen. Han hade en blond lugg som stod rakt upp och bruna fotbollsknän.
- Hur mycket jag än inreder mitt rum ser det alltid gräsligt ut, jag är så otroligt dålig på att städa.
- Nybäddad, frasig säng är bland det bästa som finns.
- Jag lärde mig gilla gravad lax för några veckor sen, och samma med avokado. Näst på tur är oliver, hujedamig.
- Jag är rädd för framtiden.

I ett mörkt rum ligger du. Och bredvid dig ligger jag.
Klockan är snart sex på morgonen och vi har pratat hela natten. Gråtit och skrattat.
Vi pratar om dig och om mig. Om oss. Om var vi är nu.
Om hur dessa femton månader tillsammans har varit helt otroliga, helt fantastiska.
Om hur mycket vi älskar varandra. Och om hur svårt det är att älska.

Ett och ett fjärdedels år.

Jag fångar upp din tår med mina läppar. Du säger att jag är din bästa vän,
din själsfrände.
Och jag vet att det är sant.
I ett mörkt rum i Nacka ligger vi och ovissheten drabbar oss,
men vad gör det?

Du och jag är något speciellt.

Kärlek gör så förbannat ont.

Vissa dagar känns extra tunga och grå.
Det är dagarna då jag inte är med dig.

Dessa dagar låtsas jag att du sitter mittemot mig under middagen, sträcker ut fötterna under bordet och nuddar mina tår. Jag låtsas att du ligger på den tomma platsen bredvid mig i dubbelsängen, att du korsar ditt ena ben över mina och låter armen vila över min mage.  Jag låtsas att jag kysser dig över kinderna, för jag vet precis hur din lena hud doftar och känns precis där.

Det är misshandel att inte vara nära dig varenda eviga sekund. Jag känner mig så inkomplett utan dig här.

Jag gillar London.
Gillar att pussa på dig i varenda rulltrappa, att småtjafsa med dig längs soliga gator, att hålla din hand hårt, hårt för att inte komma bort i folkvimlet.  Jag gillar att promenera runt med dig i en nattstad bland neonskyltar och gatulyktor, gå in i kvällsöppna butiker och känna hela din kroppsvikt på mina axlar eftersom du tycker om att hänga på mig. Jag gillar att du och jag får ont i fötterna, blir törstiga och hungriga exakt samtidigt, att vi båda gärna sätter oss på en bänk och pustar ut. Jag gillar att gå in i butiker fulla med instrument och se på dig när du plingar på xylofoner och spelar på gitarrer. Jag gillar att somna i reselakan i siden bredvid dig, att vakna upp av en väckarklocka med den irriterande melodin man hört i ett år och kliva upp och servera dig frukost. Jag gillar hur vi aldrig enas om hurvida jag ska ha hatten på mig eller om du eller jag ska ha mina solglasögon, om vi ska svänga höger eller vänster eller om vi ska äta billig eller lyxig mat.
Jag gillar dig.

Alla borde få väckas av solens strålar bredvid en pojke med varm len rygg som luktar gott.
En pojke med slingriga armar och ben och grusiga ögon,
En pojke med mörkt, yvigt hår som står åt alla håll och med mjuka läppar som pussar en över hela kinderna.
En pojke vars nacke man kan nosa i och vars födelsemärken på ryggen man kan räkna.